Sida 535
LEDAMOTSKAP I SVENSKA AKADEMIEN 531
Vi behöfva nu en skald, och hvem som förtjänar detta hedersnamn kan ingen bättre än du bedöma.»
Vid valet den 18 mars 1875 utsågs som bekant professorn vid Karolinska institutet Anders Anderson. Under sin Lundatid hade denne tillhört Talis Qualis' krets och gjort sig känd mest som utmärkt • tillfällighetsskald. Han undanbad sig först kallelsen, men öfvertalades af Hamilton kvarstå,* hvarför det dröjde, innan valet blef allmänt kändt.
Detta val väckte mycken öfverraskning, helst Andersons skaldegåfva — utom för äldre lundensare— var jämförelsevis okänd och hans anspråkslöshet att ej vilja mottaga valet därför ock lätt förklarlig. **
Två år senare, då platsen efter Talis Qualis blef ledig, var timmen slagen. Rydberg hade under tiden offentliggjort ej blott sina »Romerske kejsare
* Bref till Böttiger, i Kongl. Biblioteket.
** Bland den upsaliensiska ungdomen minnes jag särskildt, att valet slog ned som en bomb. En afton i Historiska föreningen, kort efter att det ägt rum, blef en af Svenska Akademiens ledamöter, Svedelius, interpellerad på skärpen af en ung, kraftig vilja — nu en framstående man i staten — huru Akademien kunnat invälja en professor i barnförlossningskonst, hvilken ingen människa hört talas om som vitter författare. Gubben Svedelius, hvilken tydligen varit beredd på att bli utfrågad härom, tog då fram ur fickan och uppläste Andersons vackra dikt »Arbetarens visa». De unge studenterne kände sig icke riktigt öfvertygade, utan menade, att Viktor Rydberg i allt fall skrifvit mera betydande ting, om än icke på vers! (Han hade som bekant då ännu icke framträdt som skald under eget namn med några dikter.) Härpå svarade Svedelius, att Rydbergs språkrensning enligt Rydqvists åsikt gick för långt, och, tillade han med sin breda humor, man kunde väl icke begära, att Akademien skulle invälja en författare, som kallade den Heliga jungfrun för: »ungmön Maria».
Källa: Project Runeberg ·