Sida 641
FILOSOFISKA SKRIFTER G 41
C» 20
saken passa förträffligt till positivismens ställning till en annan filosofi än den Comte'ianska, men slå icke in på de store naturforskarnes i våra dagar uppfattning af förhållandet. Dessa stå i regeln på den Kantianska eller Nvkantianska ståndpunkten eller hylla den ståndpunkt, som representeras af prof. Riehl i hans arbete: »Der philosophische Kriticismus und seine Bedeutung für die positive Wissenschaft», hvilken står.Kantianismen mycket nära. Andra, särskildt bland de yngre, äro så tillvida afgjorde idealister, att de anse lif och sensibilitet i olika grader vara det primära i allt och en helgjuten vetenskaplig världsuppfattning omöjlig från någon annan utgångspunkt. Till och med den hårdt antastade metafysiken finner inom naturforskarnes krets sina försvarare, bland dem nämligen som anse det möjligt att på metafysiken tillämpa den induktiva metoden och göra särskildt den experimentalt och induktivt förfarande psykologien till en af hennes hörnstenar. På sina yttersta gränser stöter naturvetenskapen numera oupphörligt på filosofiska problem — så t. ex. i sina undersökningar af sinnes-organernas funktioner, i sina försök att utbilda atomteorien, i utbildningen af läran om krafternas ekvivalens, i de psykologisk-fysiologiska företeelsernas studium. Jag skulle för den skull önska, att ni tydligare än som skett skilde emellan den naturvetenskapliga åskådningen och den materialistiska.»
Detta problem upptager han ock närmare i en inledande skrift till en frisinnad teologisk afhandling (1894): I)en mekaniska världsteorien, samma teori, som han i sin dikt från 1890 »Grubblaren» kännetecknat såsom den, hvilken sätter en marmorkall, medusalik Ananke i alltets väfstol.
Källa: Project Runeberg ·