Sida 772
7r,4
VIKTOR RYDBERG
obenägenhet att afstå en anhållan eller ett förslag, oafsedt allt det obehag vare sig infriandet af hans ja eller oförmågan att inlösa det sedermera kunde bereda honom (jmfr t. ex. ordensfrågan). Hans inneboende häftighet var ock på visst sätt vrång-sidan af hans nitälskan och tog sig vida mindre uttryck, när det gällde en personlig förnärmelse, än när han ansåg de ideal kränkta, hvilka voro honom dyrbara. För personlig kritik var ban icke ömtålig, men väl för gyckel med de åsikter han hyllade.
Själf ansåg han sin största svaghet — i synnerhet under en tidigare period — vara vekhet i viljan, bristande energi att utföra äfven rätt enkla saker, när lusten icke var villig*. Det var vid sådana tillfällen nästan som om en hypnotisk makt hölle honom tillbaka.
Då Hedlund en gång med anledning häraf häftigt förklarade för honom, att han icke kunde respektera en man, hvilken ej mäktade sätta i verket sina enklaste afsikter, förblef Rydberg ett ögonblick tyst, men svarade sedan: »Sven, min vän, du är för stark att förstå mig». Och i samma ögonblick föll Hedlunds blick på en skrift som låg å Rydbergs bord: Kants broschyr 0111 människans makt att genom egen kraft varda herre öfver sjukliga känslor. ** Så skrifver ock Björnson 1874 till Hedlund och talar om huru högt Rydberg älskar denne och hans familj, men trots detta ej förmår komma sig för med ett tidningsbref, lika litet som ban
* Jmfr II: 29.
Så skildrar Hedlund förhållandet i ett bref till den amerikanske öfversättaren af Romerska dagar, Alfr. G. Clark.
Källa: Project Runeberg ·