Sida 297
fôr Paftorloci, blefvo fôrordnade ,famt hvad mera jag til farfolens hämmande och vidare utbredande funnit nôdjgt at i akt taga.
Befirifning på et vanjkapat Fofler, inlämnad til Kgl. Collegium Medicum d. 21 O&ober 1790, afjf L. IVestberg M. D. Prov. Med. i Halland.
En Bonde-Huftru kom til mig den 2 September innevarande år med et Barn, fôr at i defs enfaldighet fôka bot fôr defs van-fkaplighet/
Jag granfkade Barnet fom var 14 dagar gammalt, flort och af godt huli och fant öfra läppen beftå af 2:ne fmå flikar, fkilde från hvarandra til en turos vidd, hvil-ka genom et frenulum voro fåftade vid det flålle dår dens caninus framkommer. Med-Jerfta delen af gomhvalfvef, emellan dentes canini ånda til velum palatinum var borta, dår et benaktigt våfende i fammanhang med Bakerfta delen af Septum narium vifade fig, och formerade et litet hvalf, fom man med fkål hår fynes böra kalla gom-hvalfvet. Detta hvalf ågde en intim förening med ôfre delen af pharynx, utan velum palatinum, fom Naturen vål hos detta fofter danat, men
Källa: Project Runeberg ·