Sida 5
flåndigt fynts betåckfe, alt efter fom ftållet, dår de fatit , varit antingen ôfver eller undar handlofven; och har jag aldrig blifvit varfe, at delTe hvarken gått igenotn dem, eller funnits i deras fubftance invåfne. Däremot har jag iakttagit, at blodådrornas flut-åndar, befynnerligen vid roten af fvulften, viti iig icke mycket utvidgade, få vå! fom ock, at puls-ådrorne, både radialis och cubitalis, varit, af fvulflens låge vid nedra delen af flata handen, få drifne ur fitftålle och åt fidorne, at de icke varit mig til hinder vid fvulftens bortikarande, få at jag aldrig vid et fådant tilfalle med knifven fårat dem. Det bôr fålunda hår vara fatt utom alt tvif-velsmål, at defle fvulfter icke få fin foda genom någon af de fôrenâmde pulsåders-ftam-mar, utan antingen af Arteriæinterofleæ mindre grenar, eller ock af Arcus palmaris.
Utom känfel af någon ökad tyngd, under handens rörelfe, och en obehaglig ftel-het i fingrarnej medföra de icke några andra fårdeles olågenheter. De åga ock det ge-menfamt med alla dolda kråftikador, at de i början tiltaga långfamt och utanvårk, men federmera, efter flere års förlopp, utvåxa häftigt til en befvårande ftorlek och vidd. At huden öfver dem fynes hel och behåller, under hela defs fortgång, fin råtta fårg, har jag tilförene påmint. Det har jag likväl mårkf, at den, af vidhäftad fmuts i de öpnare fvett-
hå-
Källa: Project Runeberg ·