Sida 292
de fvårigheter fom kunnat môta ïnrâtfningens framgång, år de Sjukes egen, dels biygfel, dels ovilja at upfåeka fina plâgor, en ibland de betydligafte, och enda ordfaken hvarfôre Sjukhufet, fom tåmmeligen beqvåmt (kalle kunna rymma omkrjng 90 Perfoner, ånnu ej på en gäng hyft mera än nâgot ôfver 60. Fôr at afhjelpa detta har jag föreflagit Sock. ne-Vifîtationér, àtminflone ôfver Sunnerbo Hîrad, hvilka åfven Herr Grefven och Lands-bôfdingen funnit nödvåodigaj men ånnu h3f-va de af PråfterJkapet ålkade underråttelfer, angående de ftållen hvaråft mifstånkte Perforier finnas, ej inkommit, få at jag nu emed« lertid måft företaga mig, at manngrant vifite-ra en och annan nåftgrånfande Fôrfamling, hvarigenom jag tror mig erhålla et betydeligere antal Sjuka. De kraftigafte anftalter â Herr Landshôfdingen Grefve MÔrneks fida, hafva ifrân fôrfta början varit ofparda, och har bemålte Herre beftåndigt vifat åfven fä mycken nit fôr Inrättningens framgång, fom particulière grace fôr den, fom på Kongl. Collegii befallning haft den lyckan at beftii-da Sjuk-ikötfeln dårvid.
Källa: Project Runeberg ·