Tillbaka Read Runeberg

Wecko-Skrift för Läkare och Naturforskare. Åttonde bandet

Originalsida 156
Originalsida 156
Originalsida 156
Originalsida 157
156–157

Sida 156

på min Huftru, fökte ock han Kåringen , och Knölen minfkades och mjuknade. Når han nu var hår, fade han mig, at han åter tagit til Tjår-bandaget, emedan Knölen å-ter ökat fig, och ginge han nu fom förra gangen tilbaka. Man talar om en Faltfkår, fom fade fig curera alt med Knifvenj få år det ock med Kåringen, hon curerar alt med Tjåra.

På en refa til Fahlun fôrledit år, rafta-cle jtig en ftund inne i en Bondgård. Dår hade Kåringen då nyfs förut varit och botat en Drång fôr en få Suffbcerande Hals-fjuka, at han ej kunnat tala eller fvålja. Någon tid dårefter blir hon tillitt af et Bondfolk i denna Socken, dår en 12 års gammal Son hade de fafeligafte Convulfioner och ryckningar. De börjades i fötter och ben, och gingo fedan upfôre hela kroppen, flere gånger om dagen , gifvandes tecken af fallande-fjuka. Juft i det Kåringen kom in, började Paroxyfmerne. Hår år ej at dröja, fade hon. Vi (ka flamma fjukdomen innan han hinner up i kroppen. Dårpå fmorde hon Gåffen med Tjåra ôfver alla de delar af kroppen, dit ryckningarne då ånnu ej hunnit, och Gaffen blef och år frifk.

Det år ock vift, at Allmogen i geme» rSycket brukar Tjåra vid nåftan alla [-åkommor}-] {+åkom- mor}+} om den ej ofta botade, bör förmodas,

at

Källa: Project Runeberg ·