Sida 158
Guds hjelp får jag råcka Herrarne det Augment på Arfenikens nytta och nödvändighet i delle plågor, at mîn k. Huftru blir botad. Jag har pålagdt Fåltfkåren Berg i Såther, foro tillika har Vifpbergs Grufva om hånder, at bruka Arfenik-Curen fôr Grufve-Infpeåo-len Kellstrôm, fom har Kråftan under hakan, med en förfkråckelig Påfe. Gud låte ej Curen komma for fent! Jag låg denne Infpe&or for 3 månader fedan : då var huden ånnu helbrågda, men nu år den nåftan utfrått, blåröd med otaliga fmâ knölar, fom hafva hvar lit fina rôr, bvarutur Sanies utfip-prar. Jag fade honom förra gången: Ni har Kråftan — â inte; — hvad har Ni då ? — Jag vet inte, hvad det år. Men fenare gangen trodde han mina ord, fedan han farit ohulpen ifrån en berömd Låkare.
Berg vifte ej, om han fkulle våga Ar« fenik-Curen, efter fom Mannen vore füll af Skörbjugg; men jag bad honom bruka Skör-bjuggs-medel tillika, det ena invårtes och det andra utvårtes, och ej dröja.
Jag har ock nu til yttermera visfo fkrif-vit Berg til at fkynda, och fagt honom min erfarenhet. Satius eft experiri Remedium anceps, quam nullum; om annars Arfeni-ken efter få många Curer bör anfes fôr tvifvelaktig.
Källa: Project Runeberg ·