Abbé

Abbé, Fr., presterlig titel (jfr abbot), betecknade ursprungligen klosterföreståndare, men erhöll något förändrad betydelse till följd af det mellan Leo X och Frans I 1516 afslutade konkordatet, som tillerkände franske konungen rättighet att i sitt land tillsätta en mängd abbéer. En sådan af konungen utnämnd abbé, som ej hade annat besvär än att mottaga inkomsterna af sitt stift, kallades abbé commendataire; tjensten sköttes af en prieur claustral. Större delen af dessa abbéer voro yngre söner i adliga familjer. De räknades visserligen till det andliga ståndet, men voro i allmänhet ej prestvigda. Före revolutionen, som 1790 gjorde slut på detta missbruk, funnos 225 sådana abbéer utnämnda, förutom en mängd, som buro titeln i förhoppning att äfven erhålla ett stift och som derför skämtsamt kallades abbés de S:t Espérance. Abbéerna utöfvade stort inflytande på sällskapslifvet och den franska literaturen i 17:de och 18:de århundradena. I familjerna uppträdde de som husvänner, lärare och andliga rådgifvare. Man såg dem vid hofvet och på alla offentliga ställen, lätt igenkänliga på sin drägt: en kort, svart eller violett rock och en liten krage, liknande våra svenska prestkragar, samt en egendomlig anordning af håret. Jfr Abba.