*Apatit. Halten af fosforsyra uppgår i den apatit, som innehåller fluorkalcium, till 42,26 proc. och i den, som håller klorkalcium, till 40,92 proc. Apatiten förekommer antingen kristalliserad i vanligen prismatiska kristaller af ljusgrön, ljusblå eller violett, ljusröd eller grå, stundom äfven hvit färg, eller ock i korn, insprängda i någon bergart eller samlade i större partier. Den repas lätt med en knif och fräser ej vid begjutning med en syra; somliga varieteter lysa med ett fosforescerande ljus, då de upphettas. Apatiten anträffas i gneis, glimmerskiffer, kalksten, gabbrobergarter och i somliga jernmalmer. Den har en mycket stor teknisk betydelse, dels såsom råämne för beredning af artificiella gödningsämnen (superfosfat), dels inom metallurgien. Alla jernmalmer, i hvilka apatit förekommer, ansågos förr såsom dåliga, enär fosforhalten meddelade det af dessa malmer framställda jernet oarten kallbräcka (se d. o.). Sedan emellertid de basiska jernberedningsprocesserna numera utvecklats, äro malmer med en fosforhalt af 1,6–2,5 proc., ja större proc. fosfor eftersökta; vid jernberedning af sådana malmer efter den basiska bessemermetoden erhålles såsom biprodukt den såsom gödningsämne eftersökta s. k. thomasslaggen. Malmer med en fosforhalt af några tiondedels proc. fosfor äro ännu ej väl ansedda.
I Norge har vid Arendal, Snarum och Kragerö apatit länge utgjort föremål för en mycket lönande grufdrift. I Sverige anträffas apatit vid, bland andra ställen, Grängesberget, i Kopparbergs och Örebro län, samt vid Gellivare och trakten deromkring, i Norrbottens län. Apatitförekomsten i Norrbotten har på senare tid låtit mycket tala om sig. Mycket länge har det varit kändt, att detta mineral förekommer tillsammans med och insprängdt i jernmalmen å Gellivare. Genom de undersökningar, som 1875 utfördes genom »Sveriges geologiska undersökning» öfver sagda jernmalms förekomster, erhöllos vigtiga upplysningar äfven om apatiten. Och när sedermera bergsingeniören H. von Post anträffade apatit å berget Dundret vid Gellivara, samt dervarande bergart efter undersökning af Brögger befanns vara jämförlig med den bergart, hvari de värdefulla norska apatitfyndigheterna förekomma, började man fästa stor uppmärksamhet vid mineralets förekomst inom Norrbotten. En framstående bergsman ansåg, att Gellivare malmberg kunde få större värde genom apatiten än genom jernmalmen. Regeringens och riksdagens uppmärksamhet fästes härpå och, då kronan är egare af den mark, der apatit anträffats, blefvo på kronans bekostnad af en särskild kommission vidlyftiga undersökningar rörande apatiten utförda åren 1889–92. Tillvaron af några i och för sig brytvärda tillgångar af apatit konstaterades emellertid icke, men väl kom man till insigt om att i jernmalmen å Gellivare fanns, inom vissa lager, apatit i stor mängd insprängd, som dock måste tillgodogöras tillsammans med malmen. Kommissionen egnade ej så mycket arbete åt förekomsten å Dundret, men von Post har på efterforskningarna efter apatit såväl å Dundret som å bergen Luspavara och Siäkevare nedlagt betydande arbete och kostnad. Han har fått af riksdagen och regeringen beviljadt medgifvande att å dessa berg anställa undersökningar och i händelse af framgång mot viss afgäld tillgodogöra sig apatiten. Några positiva resultat hafva emellertid ej häller af honom ännu vunnits. I afseende å Gellivare malmberg har apatiten i malmen en viss betydelse, då den apatitrikaste malmen numera kan med fördel säljas till jernverk, der den basiska metoden användes, hvadan således äfven de förut såsom svårsålda ansedda Gellivare-malmerna nu vunnit efterfrågan och användning. Th. N–m.