Aranda

Aranda, Pedro Pablo Abaraca de Bolea, grefve af A., spansk statsman, föddes 1718 i Saragossa. Han ingick först i krigstjenst, men tog 1746 afsked derifrån och satte sig i ro på sina gods. Vid Karl III:s tronbestigning, 1759, utnämndes A. till spanskt sändebud i Polen och innehade denna befattning till 1763. Året derpå blef han generalkapten i Valencia och sökte der förbättra det af adel och presterskap hårdt förtryckta lägre folkets ställning. 1765 kallades han till president i Kastiliens råd och till generalkapten öfver nämnde provins. På denna inflytelserika plats bemödade han sig att afskaffa de kyrkliga missbruken, inskränka presternas makt och tygla inqvisitionen. Slutligen genomdref han (d. 1 April 1767) ett beslut, hvarigenom jesuiterna fullständigt utvisades från Spanien. Derigenom föremål för presternas hat och intriger, blef han, på dominikanernas föranstaltande, 1773 aflägsnad från hofvet och skickad såsom sändebud till Paris. 1787 återkallades han till Spanien och intog 1792 åter sin förra plats, från hvilken han likväl s. å. störtades af drottningens gunstling Godoy. För sin opposition mot dennes politik förvisades A. 1793 till Jaen i Andalusien, men fick 1795 tillåtelse att återvända till sina gods i Aragonien, der han dog 1799.