Baradia, droppstensgrotta i Ungern. Se Ag-telek.
Baraguay d'Hilliers [baragä dilié"]. 1) Louis B., f. 1764 i Paris, gjorde sig först bemärkt 1793 i franska Rhen-armén, sedan i Italien och vidare under expeditionen till Egypten, då han besatte Malta. Vid återfärden derifrån tillfångatogs han af engelsmännen, men frigafs och tje-nade sedan åter i Bhen-armén 1797, hvilket år han utnämndes till divisionsgeneral. Med utmärkelse deltog han under Napoleon i fälttågen 1805, .1808, 1809 och 1812, då han från Spanien förflyttades till "stora armén" mot Ryssland. Under återtåget från Moskva afskars hans fördelning från hufvudarmén, hvilket ådrog honom kejsarens onåd och föranledde hans förflyttande till Berlin såsom guvernör. Han dog derstädes 1813, såsom det uppgifves, af sorg öfver den iråkade onåden. -2) Achille B., den förres son, grefve, fransk general, f. i Paris d. 6 Sept. 1795, deltog år 1812 i ryska fälttåget, tjenade sedan i Alger och Spanien samt var derefter guvernör för krigsskolan i S:t Cyr. 1843 blef han divisionsgeneral. Vid 1848 års statshvälfning invaldes han i nationalförsamlingen, hvarest han tillhörde ordningspartiet. 1849 kommenderade han den till Rom afsända in-terventionsarmén och var 1853 sändebud i Kon-stantinopel. Såsom befälhafvare öfver land-stigningstrupperna å Östersjöflottan under vest-makternas krig mot Ryssland intog B. 1854 Bomarsund och utnämndes s. å. till marskalk af Frankrike. Senare blef han senator och en af senatens presidenter. Under kriget mot Österrike 1859 förde han den l:ste armékåren och utmärkte sig vid Solferino. Under början af kriget 1870 var lian guvernör i Paris, men af-löstes snart af Trochu. Efter fredsslutet uppdrogs det åt B. att vara president i den kommission, som skulle anställa undersökning angående orsakerna till krigets olyckor. G. u.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.