Biot [biå]. 1) Jean Baptiste B., fransk fysiker, f. 1774, d. 1862, fick sin utbildning i polytekniska skolan i Paris och inträdde derefter i artilleriet, men lemnade detta för att egna sig åt studiet af matematik och naturvetenskaper. 1800 blef han professor i fysik vid "Collége de France" samt 1803 medlem och sedermera ständig sekreterare i franska vetenskapsakademien. 1804 anställdes han vid observatoriet i Paris och 1806 blef han tjensteman vid byrån för jordens uppmätning samt åtföljde i denne egenskap D. F. Arago till Spanien och Formentera. Äfven ledsagade han Gay Lussac på dennes första luftseglingsfärd. B. representerar inom sin vetenskap den rent empiriske ståndpunkten. Han sysselsatte sig företrädesvis med undersökningar om ljuset, t. ex. om olika gasers förmåga att bryta ljusstrålarna, om färgade ringar och diffraktion, om färgföreteelser, som uppstå, när polariseradt ljus faller genom dubbelbrytande kristallskifvor, och framför allt om ljusets cirkulär-polarisation, som af honom upptäcktes. För vetenskaps-akademien framlade han värdefulla berättelser om uppfinningen af daguerrotypien och de förbättringar, som hon undergick i tidernas lopp. 1854 och 1855 förde han en lärd debatt med Faye och Leverrier angående de astronomiska
ljusbrytnings-fenomenen. B:s uppsatser och afhandlingar återfinnas i den franska vetenskaps-akademiens redogörelser, i "Mémoires d'Arcueil" och i en mängd tidskrifter, särskildt "Journal des savants", hvars matematiska afdelning han många år redigerade. Bland särskildt utgifna verk må nämnas Recherches expérimentales et mathématiques sur les mouvements des molécules de la lumière autour de leur centre de gravité (1814). Hans Mélanges scientifiques et littéraires (1858) innehålla biografiska skildringar af framstående matematici och fysici. Dessutom sysselsatte B. sig med egypternas, indernas och kinesernas astronomi. -- 2) Edouard Constantin B., den förres son, fransk lärd, f. 1803, d. 1850, fick 1825 i uppdrag att bygga den förste jernvägen i Frankrike, nämligen mellan S:t Etienne och Lyon. En alltmer tilltagande sjuklighet tvang honom dock snart att draga sig tillbaka från statens tjenst, och derefter egnade han sig åt studiet af det kinesiska språket och kinesiska förhållanden. Frukterna af dessa studier offentliggjorde han i "Journal des savants", "Journal asiatique" m. fl. tidskrifter samt i några större arbeten, bl. a. Dictionnaire des noms anciens et modernes des villes et arrondissements de l'empire chinois (1842). Dessutom öfversatte han några arbeten från kinesiska till franska.