Cederström, svensk adlig ätt, som härstammar från biskopen Carl Carlsson i Vesterås, hvilken 1678 fick adliga privilegier och hvars barn 1684 adlades under namnet C. En gren af slägten upphöjdes 1731 i friherrligt, en annan 1819 i grefligt stånd. Den adliga grenen utgick på svärdssidan 1815. En af slägtens medlemmar afsade sig, vid 1800 års riksdag, sitt adelskap och kallade sig Claësson.
1. Cederström, Olof Carlsson, friherre, riksråd, son af biskop Carlsson, föddes 1679 i Stockholm, var kanslist uti inrikes civil-expeditionen, då han 1712 fick befallning att resa till Bender för att tjenstgöra hos Karl XII. Han deltog 1713 i kalabaliken och var sedermera konungen följaktig ända till Stralsund, der han uppehöll sig under belägringen 1715. Efter att hafva tjenstgjort som kansliråd (från 1721) och som medlem af upphandlingskommissionen, blef han 1728 statssekreterare vid inrikes-expeditionen och 1739 riksråd. Sistnämnda år kallades han till kansler för Åbo universitet, var 1741--43
ordförande i kommissionen öfver kammarverket, 1742 i lagkommissionen samt från 1743 till sin död i kommissionerna öfver Finlands upphjelpande och öfver jernhandeln. 1731 blef han friherre. Död 1745. Tolf söner buro honom till grafven.
2. Cederström, Bror, friherre, militär, den förres sonson, f. 1754, studerade en tid i La Rochelle, genomgick alla tjenstegraderna vid Lifgardet samt blef (1786) generaladjutant och öfverste i armén. I kriget med Ryssland 1788--90 deltog C. som öfverstelöjtnant vid Lifgardet, och på sommaren 1790 förde han befälet öfver landstigningstrupperna vid Björkö. Sedermera stod han högt i ynnest såväl hos Gustaf IV Adolfs förmyndare som hos denne konung sjelf och vardt mycket använd. Han blef 1793 generalmajor, förordnades 1794 till general en chef för artilleriet, till hvars förbättring han samverkade med Gardell och Helvig, utnämndes 1796 till chef för Norra skånska kavalleriregementet och 1802 till president i Krigskollegium (med sedermera tillagd titel af krigspresident). S. å. blef han general-löjtnant. I Aug. 1808 sattes han till öfverbefälhafvare för den s. k. vestra armén, från hvilken följande året militärrevolten mot Gustaf Adolfs styrelse utgick, utan att han kunde hindra det. 1809 tog han afsked från presidentskapet och chefsplatsen vid kavalleriet, 1812 från sina öfriga befattningar. Död 1816.
3. Cederström, Olof Rudolf, grefve, general-amiral, den förres kusin, föddes i Landskrona 1764. Han tjenstgjorde 1784 som hamnkapten på S:t Barthélemy, öfver hvilken ö han uppgjorde en beskrifning. Sedermera deltog han i kriget med Ryssland 1788--90 och utmärkte sig som ledare af expeditionen till Rogervik (d. 17 Mars 1790), der virke till en rysk skärgårdsflotta och mycken annan krigsmateriel förstördes, samt vid anfallet på Reval och under "Viborgska gatloppet". 1795 befordrades han till öfverste, och 1796 och 1798 kryssade han med en fregatt-eskader i Nordsjön för att skydda den nordiska handeln mot engelska kapare. 1801 utnämndes han till konteramiral, sändes s. å. med en eskader till Medelhafvet för att tukta tripolitanska sjöröfvare, och slöt efter tjugo månaders kampanj fred med Tripolis. 1808 förde han befälet öfver en eskader, som hade till uppgift att skydda den svenska kusten mot en befarad fransk-dansk landstigning, och i Maj s. å. återtog han det af ryssarna ockuperade Gotland. Såsom vice landshöfding på denna ö (1810--11) ådagalade han mycket nit om nationalbeväringen. 1813 förordnades han till general-befälhafvare öfver hela den svenska sjöstyrka, som var kommenderad mot danskarna och de med dem allierade fransmännen, och 1814, för en kortare tid, öfver sjöstyrkan mot Norge. 1815 kallades han till statsråd och generaladjutant för flottorna, beklädde 1816--18 öfverståthållareämbetet i Stockholm och utnämndes 1818 till amiral, 1820 till öfver-amiral samt 1823 till general-amiral och chef för K. Maj:ts flotta, hvilken enligt C:s s. å. utarbetade och framställda organisationsförslag bildats genom sammanslagning af örlogsflottan och arméns flotta. 1819 upphöjdes han i grefligt stånd. Mot slutet af sin lysande bana var C. utsatt för många angrepp från riksdagens och pressens sida, med anledning af regeringens på hans tillstyrkan och genom honom med handelshuset Michaëlsson & Benedicks (1825) afslutade försäljning af åtskilliga kronans krigsfartyg (jfr Skeppshandeln). Undan den allmänna harmen öfver den snöpliga och för nationalitetskänslan kränkande utgången af denna "handel" nödgades C. 1828 draga sig tillbaka till privatlifvet. Död 1833.
4. Cederström, Gustaf Albrekt Bror, friherre, militär, son af Bror C., föddes d. 21 Sept. 1780 på Signildsberg i Håtuna socken, Upsala län, utnämndes 1795 till löjtnant vid Svea garde samt blef redan vid tjugotvå års ålder öfverstelöjtnant vid Mörnerska husarerna, dit han 1796 tagit transport, och vid trettiotre års ålder (1813) generalmajor. 1816 blef han chef för Mörnerska husarerna (nuv. husarregementet "Konung Karl XV"), 1826 general-löjtnant och 1833 generalbefälhafvare i 1:sta militärdistriktet. Maj--Dec. 1840 var han statsråd och chef för landtförsvarsdepartementet, den förste efter departementalstyrelsens införande. 1848 tog han afsked ur krigstjensten. C. deltog med heder i krigen i Pommern 1805--07 samt i Tyskland, Danmark och Norge 1813--14. Vid Bornhöft (d. 7 Dec. 1813) högg han, under Skjöldebrands befäl, med sitt regemente kraftigt in på danskarna, sårades i början af striden, men blef till belöning riddare af Svärdsordens stora kors, den högsta militära utmärkelse i Sverige. Död i Jönköping d. 21 Dec. 1877.
5. Cederström, Jakob, friherre, militär, ämbetsman, den förres fars kusin, föddes 1782, började vid 15 års ålder sin tjenstgöring vid Svea lifgarde och fortsatte den sedan med utmärkelse under krigen i Pommern, i Norge (1808, då han såsom befälhafvare i träffningen vid Skarbokil blef så svårt sårad i ena benet, att det måste afsågas, hvarefter han på träben fullföljde sin krigarebana), i Tyskland (1813--14) och åter i Norge (1814, då han en kort tid var kommendant i Fredriksstads fästning). Under tiden avancerade han till öfverste i generalstaben (1814). 1817 blef han landshöfding och militärbefälhafvare på Gotland, 1826 generalmajor och 1831 president i Kammarkollegium, från hvilken plats han 1847 erhöll afsked med pension. Död 1857 på Tindered i Kalmar län. -- C. var en starkt utpräglad personlighet: rask, beslutsam och ihärdig ända till envishet, men derjämte vänlig och godmodig. Såsom befälhafvare var han sträng, men älskad och aktad. Under den tid han var landshöfding på Gotland, blefvo genom hans åtgärd öns myrtrakter undersökta och början gjord till deras aftappande. Af honom stiftades, på ypperliga grunder, länets brandstodsföreningar och landtpost (den senare ett mästerstycke af enkelhet och billighet, nu till en del ersatt genom postexpeditioner och stationer), och för öfrigt arbetade han, med praktisk klokhet, för förbättringar i alla landthushållningens delar. Såsom militärbefälhafvare fortsatte han med kraft och raskhet hvad han år 1811 såsom stabsadjutant hos d. v. militärbefälhafvaren, grefve R. Cederström, hade påbörjat angående
nationalbeväringens ordnande, och under de första sex åren anslog han hela sitt militärbefälhafvare-arvode dels till premier åt beväringsmanskapet, dels till stiftande af ett militärbibliotek och till byggandet af en gymnastiksal m. m. Den donation af 2,000 kr., som han, i likhet med andra högre befälspersoner, erhöll 1813, anslog han, ehuru ingalunda rik, till fond för tre pensioner åt i fält sårade underofficerare. Såsom politisk person är han märklig för den verksamma del han tog i statshvälfningen 1809 och för den orubbliga trohet, hvarmed han omfattade det nya statsskicket och den nya konungaätten. Med okuflig ihärdighet kämpade han på riddarhuset för grundlagarnas helgd och emot alla angrepp på konungamakten. Sålunda starkt konservativ, framträdde han dock emellanåt såsom liberal, t. ex. i ekonomiska angelägenheter, särdeles i tullfrågor, och vid 1809 års riksdag var det förnämligast han, som genomdref adelns beslut att afsäga sig rättigheten att ensam besitta frälsejord. Vid 1828 års riksdag framkom C. med ett förslag i administrativt och finansielt hänseende, så genomgripande, att det gick framom de dristigaste liberala förslag och fick namn af "C:ms nya Sverige". Han uppträdde äfven som författare, med några småskrifter: Afhandling om lagstiftning för fattigvård (1839) m. fl. C. J. B.