Chydenius, finsk slägt, härstammande från en bonde, vid namn Kytyniemi, i Nykyrka socken af Åbo län.
1. Samuel C., universitetslärare, vetenskapsman, sonsons son af bonden Kytyniemi, föddes 1727 i Euraåminne socken i Åbo län, blef 1748 magister i Åbo, studerade sedermera under ledning af Linné, Wallerius och Klingenstjerna samt blef 1753 docent i kemi och 1756 e. o. adjunkt
vid Åbo universitet. 1754 förordnades han till ledare af strömrensningsarbetena i norra och mellersta Finland. Han omkom 1757 vid ett försök att mäta djupet af Kumo elf ofvan Niskakoski. -- C., hvilken åtnjöt mycket högt anseende som vetenskapsman, gjorde flere mekaniska och fysikaliska uppfinningar. Bland hans skrifter må nämnas: De navigatione per flumina et lacus patriae promovenda (1751) och Animadversiones nonnullae de oeconomia et moribus incolarum Lapponiae Kimiensis (1754). E. G. P.
2. Anders C., den förres broder, prest och författare, f. 1729 i Sotkamo socken i nuv. Uleåborgs (dåv. Österbottens län), blef 1754 magister och s. å. kapellan i Neder-Vetil i Österbotten, 1770 kyrkoherde i Gamla Karleby samt 1779 prost och teol. doktor. Död 1803. -- C. är en utmärkt representant för det finska presteståndet, sådant det framträder i Finlands kulturhistoria. Som själasörjare utmärkte han sig för ovanligt nit och för det strängaste sedliga allvar. Genom råd och föredöme lyckades han i väsentlig mån främja jordbruk, boskapsskötsel och slöjd. Samtidigt dref läkarebristen honom att tillämpa sina insigter äfven vid praktisk sjukvård. Med ledning af Haartmans, Rosén von Rosensteins och andras arbeten gaf han råd åt sjuka; för tillverkning af läkemedel anlade han ett eget laboratorium, och "med nästan otrolig lycka" utförde han en mängd operationer, i synnerhet på ögonsjuka. Som politisk skriftställare är han en af de märkligaste snillen Sveriges och Finlands häfder kunna uppvisa. Redan hans första försök i denna väg -- Svar på den af Kgl. vetenskapsacademien förestälta frågan: Hvad kan vara orsaken att sådan myckenhet svenskt folk årligen flytter utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? (skrifvet 1763 och utgifvet 1765, med dedikation till riksens ständer) -- utmärker sig genom synnerligen frisinnade åsigter och stor stilistisk talang; men det fann icke nåd inför det rådande tänkesättets målsmän. Märkligare är Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida öster- och västerbotniska samt västernorrländske städerne fri seglation (1765). Denna väl genomtänkta skrift, hvilken i en ofta glänsande form återgifver de bottniska städernas klagomål mot handelsmonopolet för Stockholm, Åbo och Gefle, blef uppläst vid ett "landtmöte" i Gamla Karleby och på denna stads bekostnad tryckt till gratisutdelning bland 1765 års riksdagsmän. Den gaf tillika dråpslaget åt 1614 och 1667 års handelsordinantier, hvilka så länge betraktats som "en fundamentallag för rikets kommers". Ännu mera uppseende och meningsskiljaktighet väckte Källan til rikets vanmagt (2:dra uppl. 1765), som i främsta rummet angrep 1724 års produktplakat. Till vidare utveckling af sina i denna skrift (hvilken framkallade en mängd motskrifter) framställda djerfva åsigter utgaf C. ytterligare Den nationale vinsten (s. å.) samt Omständeligt svar på den genom trycket utkomne vederläggningen af skriften, kallad: Källan til rikets vanmagt, jämte anmärkningar öfver de vid samma Källa anställda vattu-prof (s. å.). Sistnämnda arbeten innnehålla C:i nationalekonomiska system. Det förra är en teoretisk utläggning i utomordentligt koncis och slående form; det senare sammanfattar hela den i nämnda fråga förda polemiken och belyser i grund den dittills i Sverige rådande handelspolitikens brister. Samtliga de nämnda skrifterna erbjuda med afseende å bevisning och resultat de mest slående likheter med Adam Smiths elfva år senare i "Wealth of nations" framställda banbrytande åsigter. I samma ämne skref C. Svar på Vetenskaps och vitterhetssamhällets i Göteborg föreställa fråga: Huruvida landthandel för et rike i gemen är nyttig eller skadelig, och i hvad mon den bidrager til industriens upplifvande eller aftagande? (1777), hvarjämte han i Tankar om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt (1778) närmare utvecklade flere af de i hans förstlingsskrift framställda åsigterna om folkutflyttningen. Som ombud för Österbottens kapellaner vid 1765 års riksdag sökte C. utreda den då så brinnande frågan om kursens fallande samt utgaf med presteståndets tillåtelse skriften Rikets hjelp genom en naturlig finance-system. De deri yttrade åsigterna öfverträffa i djerfhet allt hvad C. förut skrifvit och väckte ett oerhördt uppseende. Hans yttranden stämplades t. o. m. som landsförräderi, och C. blef utvisad från sitt stånd. Efterverlden har dock i alla punkter ådagalagt riktigheten af hans förutsägelser och klokheten i hans råd. Slutligen må nämnas, att C. vid 1765 års riksdag verksamt arbetade för åstadkommande af en lagbunden skrif- och tryckfrihet samt vid 1779 års riksdag ingaf ett memorial om religionsfrihet, hvilket trycktes s. å. En intressant sjelfbiografi af C. finnes i Göteborgs Vetenskapsoch vitterhets-samhälles samlingar (1780). Af hans samlade Politiska skrifter utkom förra häftet 1877; det senare hattet är nu (1878) under pressen. E. G. P.
3. Jakob Karl Emil C., den förres brorsons sonson, fysiker, f. i Jakobstad d. 14 Febr. 1833, blef student 1851 och filosofie kandidat 1857, deltog 1861 i den Torellska expeditionen till Spetsbergen, hvarom han å deltagarnas vägnar utgaf en tryckt berättelse, Resa till Spetsbergen o. s. v. (1864). Under nämnda expedition undersökte han, tillika med Dunér, de jordmagnetiska förhållandena på Spetsbergen (se "Öfversigt af Vet.-akad:s förh." 1862). 1863 erhöll han af Vetenskapsakademien Lindblomska priset för en afhandling med titeln Om utförbarheten af en gradmätning på Spetsbergen (se nämnda "Öfversigt" 1862). I "Joukahainen" (1860) offentliggjorde C. en teckning af J. F. Nervänder såsom vetenskapsman. Död d. 4 Mars 1864. A. R.
4. Anders Herman C., den föregåendes kusin, finsk tidningsman, f. i Helsingfors d. 1 Juli 1833, blef 1848 student och 1857 historisk-filologisk magister. 1857--58 vistades han i Sverige och Danmark för att studera statsrätt och politisk ekonomi. 1860 inträdde han i redaktionen af "Göteborgs-posten", men öfvergick 1861 till "Göteborgs handels- och sjöfartstidning". 1862 blef han medredaktör af "Helsingfors dagblad", hvars redaktion han sedan dess tillhört. 1864--65 medverkade han såsom redaktör i "Literär tidskrift". På landtdagen 1877
--78 var C., såsom representant för Kajana stad, medlem af borgareståndet. Hans skriftställareverksamhet i "Helsingfors dagblad" har väsentligen varit egnad sådana spörsmål, som röra landets politiska ställning och ekonomiska utveckling. Såsom medlem af landtdagen yttrade han sig, med sakkunskap och i frisinnad anda, bl. a. om näringslagstiftningen, om dissenterlagen samt om finska språkets ställning inom lärdomsskolan och administrationen. A. J. L.
5. Johan Jakob C., den föregåendes broder, universitetslärare, kemist, föddes i Helsingfors d. 17 Aug. 1836, blef student 1851, filos. magister 1857, filos. doktor 1861, docent i kemi s. å. och professor i samma ämne 1871, sedan han i nio år förestått professuren. Hans skrifter äro: Om anilens inverkan på platinaklorur och svafvelsyrlig platinaoxidul (1859), Kemisk undersökning af torjord och torsalter (1861) samt Högre fenoler af serien Cn H2n-6 O., framställda genom syntes af deras etyletrar (1871). C. har dessutom offentliggjort resultaten af åtskilliga undersökningar rörande torjord (1863), cetén (1867), hexylenpseudourinämne (1867) m. m. äfvensom flere populära uppsatser i tidskrifter och tidningar. Vid ombildandet af de kemiska studierna vid Helsingfors universitet samt vid inredningen af universitetets nya laboratorium utvecklade han en förtjenstfull verksamhet. Såsom sekreterare vid Nylands och Tavastehus läns landtbrukssällskap (1862--71) bidrog han med ifver och kraft till införandet af ett rationelt jordbruk. A. R.