Fallmerayer

Fallmerayer, Jakob Philipp, tysk häfdatecknare och resebeskrifvare, föddes d. 10 Dec. 1791 i byn Tschötsch, nära Brixen i Tyrolen. Han rymde från katedralskolan i Brixen till Salzburg, studerade dels vid denna stads, dels vid Landshuts universitet först teologi och sedan juridik, men egnade sig slutligen helt och hållet åt historien och filologien. Såsom bajersk infanterilöjtnant tog han del i krigen mot Napoleon 1813--14 och 1815. Efter erhållet afsked, 1818, fick han anställning först vid gymnasiet i Augsburg och sedan vid lyceet i Landshut. 1831-- 34 genomreste han, med ryske fältmarskalken Ostermann-Tolstoy, Egypten, Nubien, Palestina, Syrien, Sporaderna, Cykladerna och grekiska fastlandet. Då han på grund af sina liberala åsigter förbjöds att föreläsa vid Münchens universitet, gaf han sig 1836 åter ut på resor (1840--41 och 1847 besökte han ånyo Orienten), men kallades af 1848 års politiska tilldragelser tillbaka till fosterlandet. Han utnämndes s. å. till professor i historia vid universitetet i München och valdes till medlem af det tyska parlamentet i Frankfurt. På grund af sitt deltagande i detta parlaments i Stuttgart fortsatta förhandlingar blef han 1849 afsatt från professuren och måste begifva sig till Schweiz. Efter amnestien i April 1850 kunde han återvända till München, der han dog d. 26 April 1861. -- F. är företrädesvis bekant genom forskningar i den turkisk-grekiska halföns historia och väckte stort uppseende genom sina åsigter om nygrekernas härkomst. Han påstod nämligen, att de härstammade icke från de gamle grekerna utan från slaviska stammar, hvilka under folkvandringarnas tid besatt Grekland och sedermera af bysantinska riket underkufvats samt derifrån fått grekiskt språk. Han förespådde äfven det turkiska rikets snara sönderfallande och eröfring af ryssarna. Hans åsigter hafva af kritiken mött många motsägelser, men hans historiska forskningar ega stort värde. F:s förnämsta arbeten äro Geschichte des kaiserthums Trapezunt (1827), Geschichte der halbinsel Morea im mittelalter (1830--36), Über die entstehung der neugriechen (1835), Fragmente aus dem Orient (1845) och Das albanesische element in Griechenland (1857--60). Efter hans död utkommo Gesammelte werke (1861).