Falloux

Falloux [-lou], Alfred Pierre de, grefve, fransk politiker, f. 1811, gjorde sig först känd genom de historiska arbetena Histoire de Louis XVI (1840; ny uppl. 1843) och Histoire de Saint Pie V etc. (1844), i hvilka han nedlade sin politiska och religiösa trosbekännelse. Genom sina legitimistiska förbindelser invald i deputeradekammaren, 1846, arbetade han i klerikalt intresse för upphäfvande af statens undervisningsmonopol. Efter februarirevolutionen (1848) var han en af de förste, som erkände den republikanska regeringen. Såsom medlem af konstituerande församlingen (1848--49) bidrog han verksamt till beslutet om nationalverkstädernas omedelbara stängning och röstade för ett tacksägelsevotum till general Cavaignac, efter juniupprorets undertryckande (1848), samt för den romerska expeditionen. Såsom undervisningsminister (d. 20 Dec, 1848--Okt. 1849) framlade han ett förslag till undervisningslag, som först efter hans afgång ur kabinettet (1850) antogs. Genom denna lag grundlades det inflytande på ungdomens uppfostran, som jesuiterna och de öfriga andliga ordnarna sedan denna tid utöfvat i Frankrike. Inom lagstiftande församlingen (1849--51) tillhörde F. den yttersta högern. Efter statskuppen (Dec. 1851) drog han sig tillbaka till sina gods, der han ifrigt sysselsatte sig med studier i landthushållning. 1856 invaldes han i Franska akademien. I den katolska kongressen i Mecheln 1867 tog han verksam del. 1869 uppträdde han i Vendée såsom kandidat till lagstiftande kåren, men besegrades af regeringens kandidat. Efter kejsaredömets fall (1870) invaldes han i nationalförsamlingen (1871), der han använde hela sitt inflytande till att bekämpa de republikanska idéerna och främja de klerikala intressena. Utom redan nämnda arbeten har han bl. a. skrifvit: Souvenirs de charité (1857), Madame Swetchine, sa vie et ses oeuvres (1859), Méditations et prières (1863), La convention du 15 Septembre (1864), Itinéraire de Turin à Rome (1865), Agriculture et politique (1868) och Les élections prochaines (1869).