Förhållning, musikt., en eller flere från ett föregående ackord i ett efterföljande qvarliggande och för detta främmande toner, som först sedermera upplösas i det senare ackordet. Vid förhållning har man alltså att särskilja förberedelsen, sjelfva förhållningen och upplösningen. A. L.
Tersqvartackord (tersqvartsextackord), musikt., septimackordets andra ömvändning, då den ursprungliga qvinten kommer nederst … Bygel musikt., krökt rör, medelst hvilket ett mässingsinstrument förlänges, när man på detsamma vill frambringa oli… Embouchure [angbousjyr], Fr. (af bouche, mun, mynning), mynning, utlopp. -- Musikt., dels munstycket i blåsinstrument, d… Mi musikt., solmisationsnamnet på tonen e. Den s. k. »tritonus», eller intervallet mi-fa (näml. mi = h i hexacho… Minima Lat. 1. Plur. af minimum, se d. o. -- 2. Musikt., vår halfva taktnot, som fordom, (vid slutet af 13:de årh.) … Dubbelkors musikt., ett nottecken (X eller ##), som angifver, att följande not skall höjas med två halftoner. Den not, s… Dubbel-b musikt., ett nottecken (bb), som angifver, att följande not skall sänkas med två halftoner. Den not, som fört… Detonera (Fr. détonner, Lat. detonare, tona ut), musikt., sjunga för lågt, sjunka ur tonen. Detta hos åtskilliga sånga…
Alla artiklar i ämnet →