Front [frångt] (Fr. front, af Lat. frons, panna), framsida. -- Krigsv., den sida af en trupp, som är bestämd att vara främst, eller främre sidan af en stridsställning; såsom kommandoord: vändning åt fronten, när truppen förut är vänd åt en annan sida. -- Frontställning kallas den ställning, i hvilken truppen är vänd åt fronten; frontmarsch uppkommer, då truppen från denna ställning rör sig rakt framåt eller bakåt. Förändras frontens riktning (vanligen från stället) uppstår frontförändring. -- Frontanfall kallas det anfall, vid hvilket fienden anfalles i fronten. Till följd af eldvapnens fullkomning i vår tid är det förenadt med stor svårighet att företaga frontanfall, hvarför man alltmer använder flankanfall med skenstrid i fronten. -- Front på en fästning kallas anordningen af alla verk på en af fästningens sidor. C. O. N.
Nordisk familjebok · första upplagan
Front
Ämne: Taktik, fälttjänst och truppföring · Krigsväsende och armé
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 427 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗