Gordon

Gordon [gå'rdön], skotsk ätt, hvars förste kände medlem ar sir Adam G., hvilken 1305 såsom skotsk representant satt i Edvard I:s af England råd. Den legitima manliga linien utslocknade 1402 med Adam G., baron af Huntley, från hvars två oäkta söner härstammar en stor slägt G., till hvilken grefvarna af Aberdeen anses höra. Hans måg Alexander Seton utnämndes till lord Gordon (före 1437) och blef stamfader för de s. k. Seton-Gordons. 1684 blef George G. hertig af G. Hertigliga ätten utdog 1836, men titeln upplifvades 1876 och gafs då åt hertigen af Richmond. -- 1. George G., grefve af Huntley, var skotsk kansler 1498-- 1502 och dog kort derefter. Han var gift med konung Jacob I:s dotter Annabella. -- 2. George G., grefve af Huntley, den föregåendes sonson, ansågs på sin tid för den visaste och mäktigaste man i Skotland. Han blef 1546 stor-kansler och sökte såsom sådan undertrycka den protestantiska rörelsen. Sedan råkade han i fiendskap med grefve Murray, Maria Stuarts halfbroder, och sökte bemäktiga sig drottningens person för att förmäla henne med sin son. Försöket misslyckades; G. blef slagen och dödad vid Corrichie (1562). -- 3. George G., markis af Huntley, den föregåendes sonson, var hufvudman för det katolska partiet i Skotland och förband sig jämte flere stormän att utrota protestantismen derstädes. Han lyckades slå en kunglig här (1594), men måste derefter fly ur riket, återkom 1596, försonade sig med konungen, blef protestant och utnämndes till markis af Huntley. Död 1636. -- 4. George G., hertig af G., f. 1750, var några år sjöofficer och blef 1774 parlamentsledamot. Då parlamentet 1778 antagit en bill, som gaf katolikerna större fri- och rättigheter, stiftade G. i London en protestantisk förening, som skulle arbeta för lagens upphäfvande. Såsom föreningens president utlyste G. i Juni 1780 en allmän sammankomst, som bevistades af 100,000 personer. En böneskrift till parlamentet uppsattes och aflemnades af massan. Då parlamentet vägrade att upphäfva lagen, började pöbeln d. 6 Juni s. å. uppbränna katolikernas kyrkor och bostäder, sprängde fängelserna och anföll banken. Först d. 8 Juni dämpades oroligheterna af regeringens trupper. G. anklagades för högförräderi, men frikändes 1781. 1787 dömdes han för en smädeskrift mot drottningen i Frankrike, franska ambassadören i London och rättsskipningen i England till 5 års fängelse. Han flydde till Holland och skall der hafva öfvergått till judendomen. Utlemnad af holländarna, blef han af engelska regeringen häktad och dog i fängelset 1793. -- 5. George G., hertig af G., den föregåendes brorson, f. 1770, blef 1819 britisk general och slutligen storsigillbevarare i Skotland. Titeln markis af Huntley ärfdes af hans närmaste slägting George G. (d. 1853), grefve af Aboyne. Med honom utdog 1836 den hertigliga ätten. -- 6. Patrick G., rysk general, f. 1635, tillhörde den sidogren af ätten, som sedermera fick värdigheten grefve af Aberdeen. 1651--53 studerade G. i jesuit-kollegiet i Braunsberg och förde derefter under ett par år ett kringströfvande lif. 1655 gick han i svensk krigstjenst och deltog sedan i polska kriget, ehuru omvexlande på svensk och polsk sida. 1661 tog han rysk tjenst, blef 1688 general och steg högt i tsar Peters ynnest. Tillsammans med Lefort o. a. omorganiserade han den ryska armén efter europeiskt mönster. Det var han, som 1698 undertryckte strelzernas revolutionsförsök. Död 1699. Han efterlemnade en vidlyftig, på engelska förd dagbok af ytterst stor betydelse för ryska historien. Den utgafs 1849--53 i tysk öfvers.