Halsfistel

Halsfistel, med. På halsen förekomma fistelgångar, såsom följder af föregående och ofullständigt läkta bulnader, mycket ofta, just emedan de organ, som mestadels utgöra utgångspunkten för djupliggande och svårbotliga inflammationer och suppurationer, nämligen lymfkörtlarna, i sådan mängd finnas tillstädes på halsen och af mångahanda, äfven aflägsnare, orsaker svullna och blifva säte för abscesser. Allmänt bekant är den rol, som skroflerna dervid spela. Onekligen bero dessa inflammationer ofta på skrofulösa anlag, men lika säkert är ock, att en ifrån början ganska oskyldig körtelsvulst, om den ej i tid på ett eller annat sätt bringas bort, kan gifva upphof till allt flere sådana och till sist framkalla skrofler, ja verklig tuberkulos. Fistelgångarna göra saken värre och ej bättre, hvarför hvarje sådan åkomma är förtjent af den största uppmärksamhet och behöfver en långt allvarligare och framförallt vida tidigare behandling, än som vanligen kommer den till del. Då fistlar en gång väl kommit till stånd, är det ganska farligt att lita för mycket på tidens och naturens läkande förmåga. Ett sjukligt lif och en förtidig död kunna blifva följden af en ringaktning af "skroflerna" och fistelgångarna. Kirurgens knif är det bästa botemedlet. I sällsynta fall förekomma medfödda fistelgångar. Deras yttre öppning är vanligen belägen i närheten af struphufvudet, men den kan vara mera aflägsnad derifrån. Deras inre öppning är vanligast ytterligt svår, ofta omöjlig att finna. De anses såsom qvarlefvor från den period af fosterlifvet, då halsens särskilda delar ej slutit sig tillsammans; de äro mycket trånga, göra visserligen ej synnerlig skada, men äro också ytterst svårbotliga. Rsr.