Hane, krigsv., en yttre del på gevärslåset, hvilken, af slagfjedern försatt i rörelse, genom sin stöt förorsakar skottets affyrande. I ofullkomlig form förekom hanen först på svamp- l. luntlåset, i Sverige under benämningarna drake, hund l. hake, och utgjordes af ett tunnt bleck, försedt med en klyka med skruf för fnöskets eller luntans fästande; sedan nyttjades den på sint- l. fyr-låset (hjullåset) i något förändrad form samt starkare och med en tändsten inklämd på luntans plats. På snapphane- l. flintlåset utbyttes tändstenen mot flinta. Stundom nyttjades lås med dubbla hanar: en lunt- och en flint-hane. Först på slaglåset (se fig. 1) gjordes hanen helt och hållet massiv
Fig.1.
och bestod af följande delar: den afrundade delen, platten (a) med hakspännet (b) och ett fyrkantigt hål (c) för nötens stora axel, kring hvilken hanen vrides; den bakåt uppstigande han-grenen (d), krusad på öfre sidan, ibland utbytt mot en ring, samt hammaren eller mulen (e), som genom sitt slag mot tändhatten eller tändstiftet antänder skottet. Vid de nu nämnda låsen sitter hanen på yttre sidan af låsblecket; vid de nyare sitter han deremot till en del inom låslådan och ibland under densamma. Den har här nästan olika form på hvarje bakladdningsgevär och tänder antingen genom slag på ett tändstift, eller genom att framslunga en med densamma förenad tändnål. Vid Remingtongeväret (fig. 2) består den af: den afrundade delen (a), med
Fig. 2.
hål (b) för en bult, klacken (c), med hammaren (d), och den krusade han-grenen (e). Genom aftryckarens förande bakåt lösgöres hanen från stångtandens indirekta inverkan och sättes af slagfjederns tryck i rörelse. Hanen tillverkas af smidt jern eller stål. H. W. W.