Heer [her], Oswald, schweizisk botanist, entomolog och paleontolog, föddes d. 31 Aug. 1809 i Niederutzwyl i kantonen St. Gallen i Schweiz. 1828--31 studerade han vid universitetet i Halle, såväl teologi som naturvetenskap. 1832 började han ordna Escher-Zollikofers stora insektsamling i Zürich, ett arbete som upptog 6 år, och under hvilket han samtidigt förberedde utgifvandet af Fauna coleopterorum helvetica (1838--41). 1834 blef han privatdocent i botanik och entomologi vid det nya universitetet i Zürich och s. å. föreståndare för den botaniska trädgården derstädes, 1835 e. o. professor i botanik och entomologi samt 1856 professor i speciel botanik vid det nyanlagda polyteknikum i Zürich. 1850--68 var han ledamot af kantonen Zürichs stora råd. I sina unga år företog han vidsträckta studieresor i Alperna. Utom i Schweiz har han företagit resor i Österrike, norra Italien, södra Frankrike, södra Spanien samt England och tillbragte vintern 1850--51 på Madeira. H:s förnämsta arbeten äro hans växtpaleontologiska, och han är obestridligen vår tids såväl mångsidigaste som skarpsinnigaste växtpaleontolog. Särskildt har han i hög grad vidgat kännedomen om den tertiära tidens vegetation. Banbrytande var hans arbete Flora tertiaria Helvetiae (1855--59; med 156 taflor). Af H:s andra arbeten må nämnas Flora fossilis Helvetiae (1877, med 70 taflor), Contributions à la flore fossile du Portugal (1881) samt framför allt Flora fossilis arctica, i hvilket han beskrifver Spetsbergens, Beeren Eilands, Sibiriens, Sachalins, Alaskas, Nedre Canadas och Grönlands fossila växter från olika formationer, och hvaraf hittills (1882) 5 bd samt del. I af bd 6 utkommit. Dess fortsättning, innehållande beskrifning öfver de på Grönland under de sista åren nyupptäckta massorna af fossila växter är han för närvarande (1882) sysselsatt med att utarbeta. För öfrigt har han i en mängd arbeten beskrifvit olika formationers växtfossil från en massa ställen i Europa samt äfven från Madeira, norra
Afrika, Sumatra, Nebraska m. fl. land. Dessa arbeten måste likvisst här förbigås, liksom hans rent botaniska arbeten. I dessa olika arbeten igenfinner man emellertid öfverallt samma skarpa blick, mångsidiga lärdom och genialiska förmåga att behandla ämnet, så att det blir i högsta måtto fruktbringande. -- Som entomolog har H. ej blott sysselsatt sig med lefvande insekter utan äfven utgifvit vidlyftiga arbeten öfver såväl tertiärtidens som juratidens. Hans mest omfattande arbete på detta område torde vara Die insektenfauna der tertiärgebilde von Oeningen und Radoboj in Kroatien (1847--53). Slutligen förtjenar nämnas Die urwelt der Schweiz (1864; 2:dra uppl. 1879). Mer än i något af H:s öfriga arbeten framträder der författarens lärdom och mångsidighet inom naturforskningens alla områden, och detta verk torde i sitt slag hittills stå oöfverträffadt. I ett hänseende synas dock hans åsigter vara mindre lyckliga: han erkänner visserligen i princip utvecklingsteorien, men förnekar, att arternas utveckling skett gradvis och vill i stället söka förfäkta den meningen att förändringen skett med ens. A. G. N.