Höfer, Edmund, tysk romanförfattare, f. 1819, d. 1882, grundade 1855, tillsammans med Häckländer, "Hausblätter". Sin första ryktbarhet vann H. såsom novellförfattare genom novellsamlingen Aus dem volk (1852), på hvilken följde Aus alter und neuer zeit (1854), Landbaugeschichten (1855), Schwanwiek, ein skizzenbuch aus Norddeutschland (1856) samt Bewegtes leben (s. å.). En af honom 1856 utgifven samling ordspråk, Wie das volk spricht, upplefde 1876 sin 8:de upplaga. I Norien, erinnerungen einer alten frau (1858) visade han sig vuxen äfven den stora romanen. Derefter utsände han i rask
följd ett stort antal romaner och noveller bland hvilka märkas: Auf deutscher erde (1860), Unter der fremdherrschaft (1863), Altermann Ryke (1865), Ein findling (1868), Zwei familien (1869), Der verlorne sohn (s. å.; 2:dra uppl. 1871), In der welt verloren (1869), Erzählungen aus der heimat (1874), Dunkle fenster (1879) och Von ihr und mir (s. å.). H:s arbeten utmärka sig genom lefvande karakteristik och stämningsfulla skildringar; dock kunde icke hans diktareförmåga hålla jämna steg med hans stora produktion.