Hoffvenius

Hoffvenius, Petrus, läkare, universitetslärare, född i Axnäs by, Ärla socken, Södermanland, d. 14 Mars 1630, studerade i Upsala till en början orientaliska språk och filosofi samt blef en ifrig anhängare af de cartesianska åsigterna, men vände sig sedan till medicinen och företog, för att studera, densamma, 1658 med kungligt stipendium en resa till Leiden, der han 1660 vann doktorsgrad för afhandlingen De Athleta hippocratico ex Aphorismo III. 1661 utnämndes han till professor i medicin vid Upsala universitet och inlade sådana oförgätliga förtjenster om sin vetenskap, att han af I. Hwasser prisas såsom "den svenska medicinens fader och grundläggare". I en serie akademiska disputationer, Exercitationes artis medicinalis (1662--64), sökte han åt de studerande gifva ett kort sammandrag af fysiologien och patologien. När H. i några dem åtföljande teser angrep då rådande skolastiska principer, väckte detta mycken anstöt i Upsala, och disputationsakterna utmärkte sig genom sin skärpa och liflighet. Häftigare blef striden 1665, då H. författade en "med cartesiansk filosofi uppfylld" afhandling: Parecbasis, qua tropos epistemos seu modus considerandi medicus ad physiologiae medicae meliorem intellectum exhibetur. På teologernas begäran förbjöd konsistorium afhandlingens utgifvande och ställde dess författare till ansvar. Sedan ett stillestånd slutits i konsistorium, afsände presteståndet en deputation till universitetets kansler, grefve M. G. de la Gardie, med anhållan att den nya läran måtte förbjudas vid akademien; men striden slutade dermed att kanslern förmanade till enighet och öfverlemnade frågan om den nya filosofiens värde till framtidens afgörande. Genom H:s outtröttliga bemödanden vann medicinen i Sverige en ojämförligt större aktning än den före honom haft. Han bildade en skola af hängifna lärjungar, hvilka till rikets olika delar medförde mästarens värme och nitälskan för sitt kall. Ett literärt minnesmärke af H:s senare lärareverksamhet äro de 17 disputationer, som innefattas i Synopsis physica (1678, ny uppl. 1698). I detta arbete framlade han fysikens vigtigaste läror, och det begagnades ännu långt efter hans död såsom lärobok i fysik. H. dog i Upsala d. 23 Maj 1682. (Jfr I. Hwasser, "Valda skrifter", bd IV, 1870.) R. T-dt.