Joukahainen

Joukahainen, Finsk mytol., en ung lapp af för öfrigt obekant härkomst. Han kände bitter afund mot Väinämöinen, när han hörde denne berömmas för vishet och skicklighet i sång, och begaf sig derför ut att mäta sig med den gamle siaren. Då han under vägen mötte honom på Kalevalas moar, körde han ovarsamt emot honom, och en ordvexling uppkom. På den unge J:s uppmaning till tvekamp i sång frågar Väinämöinen hvad han egentligen ansåg sig veta mera än andra. Först omnämner J. obetydligare saker; men alltmera ansatt, öfvergår han till ursprungsord och påstår slutligen i sitt öfvermod, att han deltagit i jordens och himmelens skapelse. Härför beslås han med lögn af Väinämöinen, som, enligt en gammal variant (bevarad i den första upplagan af Kalevala), uttryckligen säger sig hafva såsom tredje man slutfört skapelseverket. Då J. sålunda måste erkänna sig underlägsen i vishet, utmanar han sin motståndare till tvekamp med svärd, hvilket denne dock ej antager. Då J. härför groft förolämpar honom, slungar den gamle siaren ut sina runor med sådan kraft, att hafvet svallar, jorden skakar, kopparbergen darra, de fasta hällarna dåna, klipporna remna och den öfvermodige unge sällen sjunker ända ned till hakan i kärrets dy. Från detta trångmål sökte J. hjelpa sig genom att lofva Väinämöinen allahanda värdefulla föremål och slutligen sin unga syster Aino, hvarefter gubben glad återtager sina trollord och befriar honom från dyn. Sedan Aino dock vägrat att blifva den gamles gemål och föredragit att dö i vågorna, begifver sig Väinämöinen att fria till Pohjolas berömda dotter. När han så rider ut öfver en brusande ström, ställer J. sig i bakhåll och skjuter, trots sin moders varningar, på honom, men träffar blott hans häst, till följd hvaraf Väinämöinen faller i sjön, men räddas (se Väinämöinen). J. omnämnes sedan ej vidare i sångerna. -- Man har velat härleda J:s namn från samma ursprung som det finska verbet joukahtaa, hastigt inträffa, såsom häntydande på hans häftiga lynne. Redan Lönnrot omnämnde, att J. ofta af runosångarna förvexlas med Lemminkäinen, och äfven andra forskare hafva antydt, att likheter förefinnas i bägges lynne och öden. O. G.