Lipsius

Lipsius, Justus (hette egentligen Joest Lips), belgisk filolog, f. 1547, fick sin uppfostran vid jesuitkollegiet i Köln och universitetet i Louvain samt utgaf vid 19 års ålder Variarum lectionum libri III, som han tillegnade kardinal Granvella, hos hvilken han 1567--69 vistades i Rom i egenskap af handsekreterare. 1572 blef han efter en skenbar omvändelse till protestantismen professor i vältalighet och historia vid det lutherska universitetet i Jena, begaf sig 1574 till Louvain och anställdes 1579 såsom professor i historia i Leiden. Der utöfvade han en vida berömd lärareverksamhet, men måste 1591 lemna sin plats på grund af sin politiska och religiösa ofördragsamhet, som visade sig bl. a. i hans arbeten Politicorum libri VI (1589) och De una religione (1590). Han återvände till den katolska läran och erhöll 1592 en på jesuiternas förslag inrättad ny latinsk professur i Louvain, der han afled 1606, kort förut utnämnd till spanske konungens historiograf. 1853 restes honom en minnesvård i Louvain. L. efterlemnade många frukter af en flitig författareverksamhet (allt på latin). Synnerligt värdefulla äro hans arbeten på den latinska textkritikens område, och främst bland dessa hans kommenterade upplaga af "Tacitus" (1574), i hvilken han visat prof på en textkritik så mönstergill, att hans konjekturer legat till grund för alla senare editioner. Efter Tacitus bildade L. sin affekterade stil (stilus lipsianus), som för öfrigt utgjorde en sammansmältning af det arkaistiska latinet och språket hos Appulejus m. fl., i motsats till det "ciceronianska" latinet, och efterapades af en mängd följande filologer (de s. k. lipsianerna). I sitt tankedigra filosofiska, af samtiden öfverskattade verk Libri II de constantia in publicis malis (1584) visade han sig vara en lärjunge af stoikerna. L. var äfven en alsterrik brefskrifvare och sjelf utgaf han en del af sina bref, Epistolae selectae (1586--90). L:s' Opera omnia utgåfvos i Antwerpen (1585, 8 bd, och 1637, 4 bd) och i Wesel (1675, 4 bd).