Michelet

Michelet [misjölä], Jules, fransk historieskrifvare, född i Paris d. 21 Aug. 1798, blef 1830, efter Juli-revolutionen, föreståndare för franska riksarkivets historiska afdelning och var 1834--35 tillika Guizots substitut vid Sorbonne samt från 1838 professor i historia vid Collége de France. Då hans vältaliga föreläsningar emellertid snart antogo karakteren af en glödande demokratisk och anti-jesuitisk propaganda, undertrycktes de slutligen af regeringen (1847 och å nyo 1851); och sedan M. efter den napoleonska statskuppen (d. 2 Dec. 1851) vägrat att aflägga eden på sakernas nya ordning, måste han äfven lemna sin arkivtjenst. Död vid Hyères d. 9 Febr. 1874. -- M:s historiska författareskap var påverkadt af bekantskapen med den äldste representanten för en modern historiens filosofi, italienaren Vico, hvars ett århundrade gamla, djupsinniga »Scienza nuova» M. 1827 återgaf i fransk drägt. Med läroböckerna Précis de l'histoire moderne (1828) och Précis de l'histoire de France jusqu' à la révolution (1833) samt en Histoire romaine: Republique (1831) såsom föregångare framträdde 1833 M:s stora verk Histoire de France, hvilket i 17 delar (1833--67) behandlar Frankrikes historia intill franska revolutionen. Såsom fortsättningar af detta arbete kan man betrakta M:s Histoire de la révolution française (1 bd, 1847--53) och Histoire du XIX:e siècle (3 bd, 1872--75, skildrande händelserna till slaget vid Waterloo). Framställningen i dessa arbeten är lefvande och saftig, men eger ett öfvermått af färgprakt samt uppbäres snarare af en kraftig poetisk intuition än af en lugn kritisk forskning. Uppfattningen, ehuru full af märkliga synpunkter, är lidelsefull och tendentiös, i det M. städse har för ögonen ett förgudande af »folket», men underskattar de stora personligheternas betydelse. Bland historiska arbeten af M. märkes äfven Origines du droit français (1837), en motsvarighet till Grimms »Deutsche rechtsalterthümer». Andra alster af M:s penna are dels de under 1840-talets katederkamp utgifna stridsskrifterna Des jésuits (1843; tills, med E. Quinet), Du prêtre, de la femme et de la famille (1845) och Le peuple (1846; »Folket», 1847), dels en rad hufvudsakligen naturfilosofiska och poetisk-sentimentala studier: L'oiseau (1856; »Ur våra bevingade vänner foglarnas lif»; bearbetning för barn, 1859), L'insecte (1857), L'amour (1859; »Kärleken», två skilda öfversättningar, s. å.), La femme (1860; »Qvinnan», s. å.), La mer (1861; »Hafvet», s. å.), La sorcière (1861; konfiskerad i Frankrike), Le bible de l'humanité (1864) och La montagne (1868). Politiska tilldragelser för dagen gåfvo anledning till hans båda skrifter La Pologne martyre (1863; »Det lidande Polen», s. å.) och La France devant l'Europe (1871). M:s såväl historiska som populär-filosofiska arbeten blefvo mycket lästa och hafva på originalspråket utgått i många upplagor.