Neit, egyptisk gudinna, af grekerna sammanställd med Athene. Hennes kult hade sitt centrum i den i Nilens delta belägna staden Saïs, och N. betecknas derför också i inskrifterna såsom »Saïs' herskarinna». N. är moderlighetens och moderskapets symbol, och i denna egenskap blir hon identifierad med himlahvalfvet, som ju är solgudens födelseort och derför mytologiskt fattas som hans moder. Hon kallas äfven »kon, som föder», och hennes rol sammanflyter ofta helt och hållet med Isis'. Hon afbildas vanligen med qvinligt hufvud, hjessan prydd med norra Egyptens krona, en väfsked eller ett par korsade pilar. N. framställes ofta med båge och pilar i sina händer. Redan tidigt ställdes hon i förbindelse med väfvarekonsten, som i Saïs nådde en hög utveckling. På Herodotos' tid firades till N:s ära en fest, vid hvilken på en viss natt lyktor tändes och brunno icke allenast i Saïs utan i hela Egypten. Denna fest hade namnet »lykttändningen». Enligt Plutarchos hade N:s bildstod i Saïs följande inskrift: »Jag är allt, det förflutna, närvarande och tillkommande. Ingen dödlig har hittills lyft min slöja». Denna inskrift är troligen en fiktion, ehuru den ej helt och hållet saknar egyptisk prägel.
Nordisk familjebok · första upplagan
Neit
Ämne: Tempel och gudadyrkan i antiken · Mytologi och sagohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1986 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗