Observation

Observation (Lat. observatio), iakttagelse, uppmärksamhet; rön; anmärkning; särskildt iakttagelse af naturföreteelsernas förlopp i ändamål att bilda ett vetenskapligt material. Observationen skiljer sig från experimentet derigenom att företeelsen vid det senare afsigtligen framkallas (t. ex. då man frambringar elektricitet för att studera dess verkningar), men vid den förra är af iakttagaren oberoende (t. ex. ett åskväder eller en förmörkelse). Inom en viss vetenskap kan naturligtvis både observationers och experiments anställande ifrågakomma, men dock öfvervägande det ena eller andra. Fysikern är för de flesta af sina undersökningar i tillfälle att anställa experiment, då deremot astronomen nästan uteslutande är hänvisad till observation. -- Observationer kunna anställas med eller utan konstlade hjelpmedel eller instrument. För en god eller tillförlitlig observation fordras skarpa sinnen, lugn och vana kännedom om instrumentens egendomligheter och möjliga fel m. m. Af stor vigt är äfven att ej låta sig förleda af någon (måhända oriktig) förutfattad mening om företeelsen samt att ej gifva fantasien otillbörligt inflytande. En observation kan aldrig göra anspråk på att vara absolut felfri, utan på sin höjd att ganska mycket närma sig det sanna förhållandet (se Fel 1). I sådana fall, då med observationen afses att göra en mätning, och då således resultatet kan angifvas matematiskt (en längdmätning, en tidsbestämning m. m.), sträfvar man i den modernare observationskonsten alltid efter att äfven kunna angifva de sannolika gränser, inom hvilka det oundvikliga felet bör ligga. Ju trängre dessa gränser äro (eller ju mindre det sannolika felet är), dess noggrannare är observationen. För den skull anställas vanligen flere observationer för att erhålla ett medeltal. Ur de enkla värdenas afvikelser från medeltalet härledes det sannolika felet för observationsmetoden. E. J.