Panum

Panum, Peter Ludvig, dansk fysiolog, född i Rönne d. 19 Dec. 1820, blef student i Kiel 1840, tog medicinsk examen i Köpenhamn 1845 och utsändes 1846 till Färöarna för att studera och bekämpa en der utbruten elakartad mässlingsepidemi, hvilken resa gaf honom ämne till intressanta meddelanden om färingarnas lefnadssätt och sanitära förhållanden (1847). Ett liknande uppdrag erhöll P. vid kolerans utbrott i Bandholm och Korsör 1850. Han blef med. doktor 1851 samt professor 1853 i Kiel och 1864 i Köpenhamn, hvarest han ifrigt arbetade för inrättandet af ett fysiologiskt laboratorium och gaf åt studiet af sin vetenskap en dittills okänd utveckling och betydelse för läkarebildningen såväl genom sina föreläsningar som genom grundliga undersökningar. Den af P. i Danmark införda vivisektionen invecklade honom 1879 i en häftig strid med djurskyddsvännerna. Framförallt sträfvade han att ur vetenskapen draga praktiskt gagneliga resultat, såsom genom framställning af blodmjöl och kraftbröd (glutenbröd) samt allmänhetens upplysning om näringsmedlens värde, hvarom han utgaf en särskild broschyr 1866. År 1884 stod P. i spetsen för den internationella läkarekongressen i Köpenhamn. Redan i Kiel skref han, utom några smärre afhandlingar, Physiologische untersuchung über das sehen mit zwei augen (1858), Über die entstehung der missbildungen (1860) och Experimentale untersuchungen zur physiologie und pathologie der embolie, transfusion und blutmenge (1864), af hvilka de två sistnämnda hafva varit banbrytande för vetenskapen. Derefter utkom en vidlyftig Haandbog i menneskets fysiologie (2 bd 1865--72), hvaraf enskilda delar utgifvits i ny bearbetning, Bidrag til kundskab om misfostrenes fysiologiske betydning (1877) och slutligen en öfversigt af Det medicinske fakultets oprindelse og historie indtil 1766 (1879--80). P. dog d. 2 Maj 1885. Han var ledamot af den svenska vetenskapsakademien (1876) och af Vetenskapssocieteten i Upsala (1877). E. Ebg.