Riga (Lett. Rihge), hufvudstad i ryska guvern. Livland, näst Petersburg den vigtigaste ryska handelshamn vid Östersjön, ligger på ömse sidor om floden Düna, 15 km. från dess utlopp i Rigaviken. Nedanför staden delar floden sig i flere armar mellan öar och sandbankar, mottager straxt före sitt utlopp Bolderaa fr. v. samt vidgar sig mot ö. i ett bredt sjöbäcken. Mynningen, der flodens djup är endast 4,3 m., skyddas af fästningen Dünamünde, som är förenad med R. genom jernväg, medan en annan linie på högra stranden förenar R. med Mühlgraben midt emot Dünamünde. Redden vid flodmynningen, ehuru skyddad af en hamndam, är ännu mycket öppen, så att endast de fartyg, som ej kunna passera sandbanken vid mynningen, ankra der, hvaremot de andra lossa en del af sin last vid Bolderaa eller Mühlgraben och derefter gå upp till R. Utom de nämnda korta bibanorna utgå från R. jernvägar till Dünaburg, Mitau och Tuckum. Den egentliga staden, före 1850-talet omgifven af vallar och grafvar, nu förvandlade till bulevarder, ligger på högra flodstranden och omgifves af Petersburg- och Moskvaförstäderna på samma samt Mitauförstaden på venstra sidan om floden, öfver hvilken föra en flottbro, som borttages om vintern, samt en jernvägsbro. Gamla staden bibehåller ännu till en del sina hanseatiska drag: höga trappgafvelhus och smala, krokiga gator. Från medeltiden finnas få minnen qvar. Den äldsta kyrkan, domkyrkan, anlagd 1204, nedbrann 1547, och den nuv. byggnaden härstammar från senare hälften af 16:de årh. Dess 1883 uppsatta orgel med 174 register och 6,826 pipor uppgifves vara den största i verlden. Petrikyrkan, med ett 140 m. högt torn, är från 1406. Slottet, uppfördt 1494--1515 af livländska ordens härmästare W. von Plettenberg, är en stor, flere gånger restaurerad byggnad, som nu är säte för guvernören och öfriga ryska myndigheter. Framför detsamma står en granitpelare med en bronsstaty af segergudinnan, rest till minne af de lyckligt slutade krigen 1812--14. I Petersburgförstaden ligga polyteknikum, stadsgymnasiet, de ryska Alexanderoch Lomonossov-gymnasierna (det senare en högre flickskola), den grekisk-ortodoxa katedralen m. m. Staden hade 1881 168,728 innev., deraf 20,091 i gamla staden, 45,345 i Petersburg-, 73,705 i Moskva- samt 29,587 i Mitauförstaden. Omkr. 67,000 voro tyskar, 50,000 letter, 32,000 ryssar och 3,000 polacker, resten judar, ester m. m. Lifvet i staden har en alltigenom tysk karakter, men ryssarna och ännu mer letterna och esterna ådagalägga en liflig intellektuel verksamhet. Båda söka motverka det tyska inflytandet genom att öka antalet uppfostringsanstalter. Grosshandeln är i tyskarnas och, till mindre utsträckning, i engelsmännens händer. Af högre undervisningsanstalter må nämnas den baltiska polytekniska högskolan, ett grekisk-ortodoxt prestseminarium, 5 gymnasier och en navigationsskola. Stadsbiblioteket har ett rikt material för Östersjöprovinsernas historia. Stadsoch guvernementsarkiven innehålla bl. a. en mängd handlingar rörande Sverige. Särskildt det senare torde innehålla en större rikedom på svenska handlingar än något annat arkiv utom Sverige. I staden finnas ett sällskap för nyttiga kunskapers utbredande, ett lettiskt literatursallskap, ett sällskap för Östersjöprovinsernas historia och fornkunskap, en teknisk förening samt ett naturforskaresällskap med naturaliesamlingar. R. är Rysslands största exporthamn för trävaror, lin, linfrö och hampa, men det exporterar äfven mycket hafre, råg, talg, läder och tobak. Exporten, som 1851--60 hade i medeltal ett värde af 17,7 mill. rubel, hade 1882 ett värde af 64 mill. rubel. Importen, hufvudsakligen bestående af salt, fisk, vin, bomull, metaller, maskiner, stenkol, oljor och kolonialvaror, har under samma tid ökats i värde från 4,8 till 34,3 mill. rubel. Stadens och granskapets industriella verksamhet tillväxer årligen; de förnämsta grenarna äro bomulls- och yllefabrikationen, sågverksrörelsen, maskinfabrikationen samt tillverkningen af cigarrer, korkproppar, papper, öl och oljor.
Historia. R. anlades 1201 af biskop Albert I, som s. å. dit förlade sitt och domkapitlets residens. 1202 nedsatte sig de förste borgarena i staden, och deras antal ökades snabbt, särskildt efter de af biskopen 1211 utfärdade privilegier (bl. a. tullfrihet) för de på R. seglande köpmännen, i synnerhet de från Visby och Gotland. Handelns uppblomstring främjades äfven af de privilegier R:s köpmän fingo af de olika landsherrarna kring Östersjön (bl. a. konung Valdemar i Sverige 1271) och genom stadens anslutning till Hanseförbundet (1282). Ända till 1274 lydde staden under biskopen (sedan 1253 ärkebiskopen) af R., derefter skulle den enligt tyske konungen Rudolfs befallning stå under livländska ordensmästarens verldsliga domsrätt. Men då orden 1297 sökte göra sin rätt gällande, uppblossade ett krig emellan orden och staden, som slutade med att den senare 1330 måste af hunger gifva sig åt den förre. Emellertid ville ärkebiskoparna icke foga sig efter ordens anspråk. En långvarig tvist, hvarunder ärkebiskop Sylvester (1449--79) slöt förbund med Sverige, utspann sig rörande de bägge myndigheternas inbördes ställning och deras förhållande till R. Staden trädde efter Sylvesters död på ärkebiskop Stefan Grubes sida, men vägrade efter dennes död (1483) mottaga den af orden gynnade ärkebiskop Hildebrand och slöt förbund med Sverige, som ditskickade 4,000 man under Nils Eriksson (Gyllenstierna). Under dennes påtryckning slöts en öfverenskommelse, men striden lågade upp på nytt. R. kämpade med orden och Livlands öfriga städer till 1491, då det ingick fred i Volmar och bl. a. förband sig att uppbränna förbundsbrefvet med Sverige. 1492 hyllade R. både ärkebiskopen och orden. Under medeltiden sköttes stadens styrelse af 2, slutligen 4, borgmästare (»prokonsuler»), ett råd på 16 personer, som tillsattes genom kooptation samt en stadssekreterare, hvarjämte omtalas en allmän borgareförsamling. I första instans dömde den af rådet tillsatte fogden, i andra instans rådet, som äfven mottog vad från de städer, som hade den »rigiska rätten». -- Reformationen vann tidigt insteg i R. När den livländska federativstaten upplöstes (1561), hyllade R. den polske konungen Sigismund II personligen, men kunde först 1581 förmås att underkasta sig den polsk-litaviska kronan. Dess Augsburgska bekännelse, lag, rätt och jurisdiktion garanterades; af stadens 4 borgmästare skulle en af konungen utnämnas till »burggrefve» och hafva jurisdiktionen; staden fick mynträtt och rätt till en tredjedel af tullinkomsterna (sedan 1603 hälften af dem), men åtog sig att understöda Polen i fält med 300 man. R., vid hvars murar hertig Karl i Aug, 1601 slagit polackerna och som han gjort anstalt att belägra, intogs d. 15 Sept. 1621 af Gustaf II Adolf efter en månadslång belägring och ett förfärligt bombardement. Han bekräftade i hufvudsak privilegierna af 1581. Svenskarna befäste staden starkt: utanför dess murar och torn uppförde de höga vallar och 10 bastioner. Garnisonens styrka var vanligen omkr. 3,000 man. Från slutet af Aug. till början af Okt. 1656 försvarades R. af gen. major Helmfelt med 1,800 borgare och 3,000 mans garnison mot tsar Alexej med 100,000 ryssar. 1700 uthärdade det under gen. guvernören Dahlberg två belägringar af polackerna. Under R:s murar verkställde Karl XII år 1701 sin ryktbara Düna-öfvergång. Den 1 Juli 1710 tvangs gen. guvernören Strömberg efter flere månaders försvar af hungersnöd att uppgifva staden till ryssarna under Sjeremetiev. R. hade på 1600-talet 30,000 innev, och var den förnämsta handelsstaden under Sveriges krona: dess tullinkomster stego i allmänhet till öfver 100,000 rdr spec. Dess vigtigaste pålaga var en kröningshjelp af 100,000 polska gyllen (omkr. 100,000 kr.). Ett svårt slag för staden var Karl XI:s reduktion, hvarigenom den miste alla donationer af härmästerliga och biskopliga gods. Vid samma tid upphörde det att hafva egen superintendent och lades under Livlands gen. superintendent. Från R:s råd vädjades till Svea (ej Dorpats) hofrätt. Under svenska tiden var R. säte för en guvernör öfver R. län, sedan 1642 äfven for generalguvernören öfver Livland, för en ståthållare (till 1690) och sedan 1701 för Dorpats hofrätt. 1622--33 var R. representeradt på svenska riksdagen, der dess ombud innehade rang näst Stockholms. A. H-d.