Robert [franskt. utt. råbär]. konungar af Frankrike:
1. R. I var andre son till markgrefre Robert den starke (d. 866), dotterson till kejsar Ludvig den fromme och broder till konung Rudo. Efter dennes död (898) måste han till följd af en karolingisk reaktion afstå från hoppet om kronan och nöja sig med att som län mottaga hertigdömet Francien. Han motstod segerrikt Gånge-Rolf och stod länge i gunst hos konung Karl den enfaldige, men började snart sjelf fika efter kronan. Hatet mot konungens öfvermodige gunstling Hagano skaffade honom bundsförvandter, och d. 29 Juni år 922 blef han af Nord-Frankrikes herrar vald till konung, men han stupade redan d. 15 Juni 923 i en träffning vid Soissons mot Karl. R. var fader till Hugo den store och farfader till Hugo Capet. Hans gemål var Beatrix af Vermandois. -- 2. R. II den vise l. fromme (Fr. le dévot l. le pieux), den föregåendes sonsons son, Hugo Capets son, f. 971, antogs 988 af fadern till medregent och efterträdde honom på tronen d. 24 Okt. 996. År 995 hade R. ingått äktenskap med Berta af Provence, enka efter grefven af Champagne, men påfven förklarade äktenskapet ogiltigt, på grund af slägtskap kontrahenterna emellan. Då R. ej ville förskjuta sin älskade gemål, lystes han i bann 998, men skilde sig först 1004 från Berta. Hans andra gemål, den hersklystna Constantia af Aquitanien, förbittrade hans lif och retade till sist sönerna till kamp emot fadern. R:s regering var fylld af oro, strid och olyckor, som den rättrådige och välmenande, men veke konungen ej kunde af vända. R., som uppfostrats af Gerbert, hade tidigt insupit lydnad för kyrkan, och han gynnade henne på allt sätt, påbörjade flere tempelbyggnader och skall sjelf hafva författat några hymner. År 1024 afslog R. den af italienarna erbjudna kejsarekronan. Han dog d. 20 Juli 1031. Som hans äldste son, Hugo, hade dött redan 1026, efterträddes R. af sin son Henrik. Hans tredje son, Robert, belånades med Bourgogne och blef stamfader för den äldre burgundiska hertiglinien. Kj.