Schefferus

Schefferus, Johannes, lärd, universitetslärare, uppgifves härstamma från den som en af boktryckerikonstens uppfinnare bekante P. Schöffer och föddes d. 2 Febr. 1621 i Strassburg, hvarest hans fader var handelsman. Han blef student derstädes 1637. Efter utgifvandet af De varietate navium (1643) samt Agrippa liberator (1645) kallades han 1647 till innehafvare af skytteanska professuren i Upsala, efter sin slägting J. Freinshemius. Föreställd för drottning Kristina, blef han genast vid sin ankomst till Sverige föremål för hennes synnerliga ynnest. Sjelf förde hon honom på sin egen slup till Upsala, der han d. 12 Juli 1648 i hennes närvaro höll sitt inträdestal. -- S. var en otroligt mångsidig och flitig forskare. Hans arbeten på den romerska filologiens område hafva ännu ej förlorat allt värde. Han utgaf en mängd latinska och grekiska auktorer, flere afhandlingar rörande romerska antiqviteter samt ett arbete De stylo (1653), hvilket länge tjenade ungdomen som den bästa anvisning i den latinska vältaligheten. Såsom mönster af de regler, han der stadgat, ansågos af samtiden hans tal vid drottning Kristinas nedläggande af regeringen, vid Karl XI:s första besök i Upsala, vid samme konungs kröning m. fl. tillfällen. År 1664 utgaf S. tillsammans med Olof Verelius Götriks och Rolfs saga, och derefter egnade han sig med stigande ifver åt svensk fornforskning. Med anledning af sin Upsalia antiqua (1666), i hvilket arbete han framkom med den meningen, att det forna Upsala tempel varit beläget i nya Upsala, der den s. k. Bondkyrkan ligger, råkade han i en hetsig strid med sin gamle vän Verelius, som lifligt understöddes af bl. a. Olof Rudbeck d. ä. -- ett »pennekrig», som afstannade först på Karl XI:s i ett kungligt bref 1681 gifna befallning. Bland andra märkliga arbeten af S. må nämnas hans svensk-latinska upplaga af Konunga- och höfdingastyrelsen (»Konunga ok höfdinga styrilse s. institutio regia», 1669), hans Memorabilium Svethicae gentis exempla (1671; »Svenska folkets äreminne», 1733), hvari han ur svenska historien under vissa titlar sammanfört märkvärdiga händelser och berömliga gerningar, hans Lapponia (1673), som, utarbetad enligt uppdrag af M. G. de la Gardie, inom den lärda verlden mottogs med mycket bifall och utkom i öfversättningar på en mängd europeiska språk, samt hans Svecia literata, det första svenska arbete i sitt slag, hvilket utkom i Stockholm (1680). Såsom utländing och måhända äfven för de rikliga belöningars skull, hvilka från högre ort kommo honom till del (så t. ex. kallades han 1666 till medlem af antiqvitetskollegiet och utnämndes 1677 till universitetsbibliotekarie, med bibehållande af sin professur), var S. ständigt föremål för ämbetsbröders afund. De tvistigheter, i hvilka han för den skull invecklades, torde ytterligare hafva undergräft hans genom arbete och stillasittande hårdt angripna helsa. Han dog i Upsala d. 26 Mars 1679. -- E. M. Fant yttrar om honom i ett minnestal 1787: »af de månge lärde, som i drottning Kristinas tid inkallades, blef dock ingen här långvarigare, ingen nyttigare än Schefferus»; och han tillägger: »S. var ingen vidskeplig eller trångtänkt man, utan en fri lärd, som sökte sanningen och som icke gaf bifall, förrän förnuftet och granskningen befalte det». A. U. B.