Sinclair [-klär], svensk greflig ätt, härstammar från Frankrike, der den anses hafva fått sitt namn af godset Sainte-Claire. I Skotland, dit den flyttade under medeltiden, fick den stor betydelse. Flere af dess medlemmar kommo derifrån till Sverige under 16:de och 17:de årh. En af dem blef naturaliserad svensk adelsman 1649, en annan 1655. Den nu lefvande grenen härstammar från Anders S. till Sinclairsholm (introducerad 1680), hvilken var son af John S., en af Stuartarnas landsflyktige anhängare. Den blef friherrlig 1766 och greflig 1771.
-- 1. Malcolm S., krigare, född 1691, blef som fänrik vid lifgardet tillfångatagen vid Poltava (1709) och återkom först 1722 ur fångenskapen. 1734 anslöt han sig till hattpartiet, blef kort derefter major vid Uplands regemente och 1738 medlem af sekreta utskottet. Ifrigt arbetande för ett krig med Kyssland, sändes han s. å. till Turkiet för att utverka denna makts bistånd dervid. Ehuru man som förevändning uppgifvit, att S. skulle betala Karl XII:s skulder i Turkiet, lyckades ryske ministern uppsnappa verkliga ändamålet med hans beskickning, och åtgärder vidtogos för att hindra hans färd. Ditresan aflopp det oaktadt utan missöde, men då S. efter förrättadt ärende återvände från Konstantinopel, blef han d. 17 Juni 1739 vid Grünberg, några mil från Breslau, öfverfallen af en skara ryttare, anförda af de ryske officerarna Küttler och Lovitski, beröfvad sina papper och mördad. Illbragden, som förnekades af ryska regeringen, väckte ytterlig harm i Sverige, och ropet på krig blef allmänt, då upphetsningen drefs till sin höjdpunkt genom den af A. Odel skrifna s. k. Sinclairsvisan, hvilken, eggande till hämd, skildrar huru S. mottages af Karl XII på de elyseiska fälten. -- 2. Fredrik Karl S., grefve, militär, partiman, född d. 17 Okt. 1723, inträdde 1745 i fransk tjenst, blef 1750 öfverstelöjtnant i hessisk tjenst, men öfvergick i svensk och deltog med utmärkelse i pommerska kriget (1757--62). Vid dess slut utnämndes han till kronprinsens lärare i krigskonst samt blef derefter Lovisa Ulrikas förtrogne och hufvudman för hofpartiet. Friherre 1766, upphöjdes han till riksråd 1769 och till grefve 1771. Efter revolutionen 1772 sändes S. som generalguvernör till Pommern. Den sluge och driftige partimannen dog på resa från Stralsund till Stockholm d. 11 Maj 1776. -- 3. Karl Gideon S., krigare, brorson till S. 1, föddes i Stralsund d. 12 Nov. 1730, ingick i fransk krigstjenst och deltog i kriget mot Nederländerna till 1752 samt i sjuåriga kriget (1756--63), under hvilket han utnämndes till generaladjutant och öfverste. Efter att hafva varit lärare i krigskonst (1770--73) för prins Maximilian, sedermera konung af Bajern, återvände han till Sverige och blef konungens generaladjutant 1777 samt generallöjtnant och general af infanteriet 1799. S. utarbetade 1781 ett länge gällande reglemente för svenska infanteriet och skref flere krigsvetenskapliga arbeten, de flesta på franska. Död d. 1 Sept. 1803.