Tiar (Grek. och Lat. tiara, tiaras ), ursprungl. namn på en i Österlandet, i synnerhet i Persien, vanlig hufvudbonad: en mössa utan skärm, liknande »fessen» (se d. o.); nu benämning på påfvens tredubbla krona (se Krona, sp. 103).
Högkyrkan Engelska. Se Episkopal-kyrkan. - Högkyrklig kallas i England en hvar, som strängt håller på episkopalkyrkans … Epistolae formatae Lat, "formulerade bref"; de efter ett bestämdt formulär aflattade rekommendationsbref, hvilka i den äldsta kr… Kyrkoskrifning Enligt 1894 års kyrkobokföringsförordning (se Kyrkoböcker Suppl.) skola alla, som inom församlingen bo och ha… Ecclesia Lat. (Grek. ekklesia, af ekkalein, utkalla, utvälja), folkförsamling; de kristnes samfund, kyrka. -- E. invis… Ostiarius (Lat., dörrvaktare), i den gamla kristna kyrkan namn på den kyrkotjenare, som stod vid ingången till gudstjen… Kyrkovaktare de af kyrkobetjeningen, som bl. a. hafva att tillse, att ordningen under den allmänna gudstjensten ej störes.… Altarmat kallades de frivilliga gåfvor af matvaror, hvilka sockneboarna medförde till kyrkan och under sjelfva gudstje… Ambo l. Ambon (af Grek. anabainein, uppstiga), namn på tvänne i gammalkristna kyrkor förekommande, medelst några t…
Alla artiklar i ämnet →