Tirard

Tirard [-rar], Pierre Emanuel, fransk statsman, f. i Genève 1827 af franska föräldrar, kom 1846 till Paris, der han 1851 etablerade en guldsmeds- och juvelerareaffär. Ifrig motståndare till kejsaredömet, valdes han efter september-revolutionen 1870 till mär för Paris' 11:te arrondissement, d. 8 Febr. 1871 till ledamot af nationalförsamlingen och d. 26 Mars 1871 till medlem af Kommunen. Inom kort afsade han sig sin plats i Kommunen och sökte derefter förgäfves åstadkomma en försoning mellan regeringen och kommunarderna. I nationalförsamlingen hörde han till yttersta venstern samt gjorde sig bemärkt genom flere tal till försvar för tryckfriheten och frihandeln. Efter den republikanska författningens antagande valdes han 1876 af Paris' 1:sta arrondissement till medlem af deputeradekammaren, der han slöt sig till republikanska venstern. Omvald d. 14 Okt. 1877, utnämndes T. d. 5 Mars 1879 till åkerbruks- och handelsminister. I Ferrys kabinett 1883--85 var han finansminister. Han invaldes 1883 i senaten. Sedan Jules Grévy störtats och Carnot blifvit vald till republikens president, fick T. d. 12 Dec. 1887 i uppdrag att bilda ett nytt kabinett, som likväl icke kunde hålla sig längre än till d. 30 Mars 1888. Då kabinettet Floquet måste afgå d. 14 Febr. 1889, blef T. d. 21 s. m. åter konseljpresident. Detta kabinett, i hvilket den energiske Constans var inrikesminister, Freycinet krigsminister och Rouvier finansminister, gjorde Frankrike de största tjenster genom sitt kraftfulla uppträdande mot general Boulanger och patriotligan. T., hvilken var icke blott konseljpresident, utan också minister för handel, industri och kolonierna, hade äfven mycken heder af den stora verldsutställningens lysande framgång. De allmänna valen i Sept. 1889 gåfvo det republikanska partiet en ofantlig majoritet i den nya deputeradekammaren. Emellertid uppstodo i början af 1890 meningsskiljaktigheter mellan T. och Constans med den påföljd att den sistnämnde afgick i Febr., hvarefter hela kabinettet inlemnade sin afskedsansökan d. 13 Mars 1890. I det nya kabinett, som bildades af Freycinet d. 17 Mars, fingo Constans och Rouvier plats, medan T. uteslöts. Fastän fortfarande medlem af senaten, har T. sedan dess icke spelat någon framstående rol i politiken. Personlig vän till presidenten Carnot, anses han emellertid vara en af dennes förtrogne rådgifvare. E. W.