Worms

Worms. 1. En af de äldsta och i historiskt hänseende intressantaste städerna i Tysklnd, fordom fri riksstad och biskopssäte, ligger i storhertigdömet Hessen, på venstra stranden af Rhen, i en af Tysklands rikaste trakter, vid hessiska Ludwigsbanan. 25,504 innev. (1890), deraf omkr. 1/3 katoliker. Staden är oregelbundet byggd; några af tornen och delar af de gamla murarna qvarstå, men den eger i det hela ett modernt utseende. Af de fordom många kyrkobyggnaderna qvarstå nu åtta, af hvilka tre begagnas af protestanterna och tre af katolikerna. Bland de senare utmärker sig särskildt den vackra, i romansk stil, af röd sandsten byggda katedralen. Endast nedre delen af de vestra tornen tillhör den ursprungliga byggnaden, som invigdes 1110; den återstående delen af byggnaden invigdes 1181, med undantag af vestra koret och hvalfvet, som byggdes i 13:de årh., och den af skulpturverk rikt smyckade södra portalen, som tillkom i 14:de årh. Kyrkan är i det inre 129 m. lång, 26,5 m. bred i långskeppet och 36,5 m. i tvärskeppet samt 32 m. hög i midtskeppet. Med sina fyra eleganta torn, två domer och dubbelt kor täflar hon med domkyrkorna i Speier och Mainz om främsta platsen bland Rhentraktens kyrkobyggnader. Den likaledes romanska S:t Pauluskyrkan (från 1102--16, koret från början af 13:de årh.) är nu inredd till museum, innehållande förhistoriska, romerska och frankiska fornlemningar, en samling föremål från medeltiden och nyare tiden, som beröra stadens historia, samt ett Lutherbibliotek, bestående af ett stort antal reformationsskrifter. Synagogan är en obetydlig byggnad från 11:te årh., nu fullständigt moderniserad. Den judiska församlingen (omkr. 1,500 pers.) i W. gör anspråk på att vara den äldsta i Tyskland och att hafva funnits före den kristna tideräkningen, ehuru den ej kan bevisa sin tillvaro tidigare än 588. Stadshuset, restaureradt 1884, innehåller den forna riksstadens arkiv. Bischofshof, biskopspalatset, der Luther försvarade sig inför riksdagen 1521, förstördes af fransmännen 1689 och 1794, och platsen upptages nu af ett enskildt hus. I kanten af staden ligger Luthersplatz, med det, efter utkast af Rietschel, Kietz, Donndorf och Schelling utförda Luther-monumentet (aftäckt d. 25 Juni 1868), omfattande 12 statyer på en platform af omkr. 100 qvm. yta. I midten står Luthers kolossalstaty (till en del modellerad af Rietschel) på ett 6 m. högt, med basreliefer, porträttmedaljonger, vapen och inskrifter prydt hufvudpostament, vid hvars fot sitta statyer af reformationens förelöpare Petrus Valdus, Wycliffe, Hus och Savonarola; på lägre piedestaler i hörnen af platformen stå statyer af Luthers samtida Melanchthon, Reuchlin, Filip af Hessen och Fredrik den vise samt mellan dem allegoriska figurer, föreställande Magdeburg (sörjande), Speier (protesterande) och Augsburg (med fredspalmen). Stadens handel och industri äro icke obetydliga. Förnämsta inkomstkällan äro vinbergen, af hvilka de omkring Liebfrauenkirche utanför staden lemna det verldsbekanta Liebfrauenmilch. Andra välkända vinsorter äro Luginsland och Katterlöcher. Af industrigrenar framstår särskildt tillverkningen af glansläder (öfver 3,000 arbetare), cikoria, skiffertaflor och benmjöl. -- W. är af keltiskt ursprung, såsom dess latinska namn Borbetomagus ådagalägger. Det intogs i 5:te årh. af burgunderna samt blef deras hufvudstad, och dess namn förekommer i många af detta folks hjeltesagor. Äfven under frankerna var det en betydande stad och var ofta Karl den stores och hans efterträdares residens. Den förste säkert kände biskop af W. var Erembert (670). I kyrkans och dermed äfven biskopens i W. strid med kejsaren togo stadsborna parti för den senare och belönades med privilegier, som gynnade stadens handel och till sist ledde till dess erkännande som fri riksstad. Den besöktes ofta af kejsarehofvet och vann den stolta titeln »riksdagarnas moder». Genom fördrag i W. 1122 slutades investiturstriden. Mest bekant af de många der hållna riksdagarna är den af 1521, på hvilken Luther med frimodighet tillbakavisade hvarje återkallande af sina lärosatser. Fyra år senare omfattade staden sjelf protestantismen. 1689 lades den i aska af fransmännen och förde sedan en tynande tillvaro. Då den 1801 genom freden i Lunéville förenades med Frankrike, hade den endast omkr: 5,000 innev. 1815 lades den till Hessen-Darmstadt. Biskopsstiftet, som lydde under ärkebiskopsstiftet Mainz, omfattade ett litet område omkring staden på ömse sidor om Rhen. Området på venstra stranden lades 1801 till Frankrike och den andra delen 1803 till Hessen-Darmstadt, med hvilket 1815 förenades äfven det förra. -- 2. Stad och badort i italienska provinsen Sondrio. Se Bormio. — 3. Se Ormsö.