Esaias Tegnér

Esaias Tegnér (1782–1846) var skald, universitetslärare och biskop. Han växte upp i Värmland, studerade i Lund och blev där professor i grekiska. År 1819 invaldes han i Svenska Akademien, och från 1824 var han biskop i Växjö. Han räknas till de främsta svenska diktarna under 1800-talets första hälft.

Genombrottet kom med den patriotiska dikten Svea (1811), som belönades av Svenska Akademien. Nattvardsbarnen (1820) och den romantiska berättelsen Axel (1822) blev mycket lästa. Frithiofs saga (1825), en diktcykel byggd på en isländsk fornsaga, är hans mest kända verk och översattes till en rad språk. De samlade skrifterna utkom 1847, året efter hans död.

Natur och onatur i fråga om svensk rättstavning (1886) är skriven av sonsonen och namnen Esaias Tegnér d.y. (1843–1928), språkforskare och professor i Lund, som var en central röst i tidens debatt om svensk stavning.