Sida 101
CAPRT.
93
hemvan har, kan man fa hora historier darom, bade egendomliga, sorglustiga och tragiska. Men ett sadant giftermal ar i alia fall en capriflickas hogsta arelystnad, och icke blott hennes egen, utan afven hela slaktens, och skymtas ett, cm afven aldrig sa svagt tillfalle dartill, sprlder sig ryktet darom snabbt och vida, och valvilliga intressenter gora sitt basta for att skjuta pa tillfallet, sa att det ma lopa in i aktenskapshamnen.
Jag har rakat blifva vittne till dyningarna af en sadan liten roman, som rymmer atskilliga for on och dess befolkning karakteristiska detaljer.
Jag gick en dag upp till Tiberii klippa i sallskap med en ung amerikansk malare, som vistats en langre tid pa 5n i och for studier. Vi hade redan forut gjort atskilhga promenader tillsamman, men aldrig at det hallet; jag hade flere ganger foreslagit det, men han alltid afbojt forslaget under en eller annan forevandning. Darfor blef jag ocksa en smula forvanad, da han denna dag sjalf var den, som tog initiativet.
Det var en solvarm, klar dag, en af de blaaste, klaraste parlorna i det tidens radband, som redan lange i ostord frid ghdit mellan vara sorglosa fingrar. Dagern lag smekande bla ofver hafvets hoga horisont, Napoh hagrade som en violett dimma i oster, och roken fran Vesuvius steg ratt upp i luften. Var vag gick forst
Källa: Internet Archive ·