Sida 102
94
EN VINTER I SODERN.
genom stadens hvita grander, dar kvinnorna sulto i de morka dorroppningarna, och barnen lekte pa den ojamna stenlaggningen. Ofver de manshoga murarna hvalfde sig figue-d'indernas mandelformade grenskott, liksom stora, lattjefulla, groteska odjur. Och solen skimrade hvitt pa de hvita vaggarna, och da det blaa hafvet stundom glanste fram ofver hustaken drogs bHcken upp mot den annii blaare himmelen, och da syntes hela hfvet har sammanvafdt af idel blaa och hvita drommar.
Sa shngrade sig vagen i brantare stigning uppfor shittningen af den klippa, pa hvars topp man annu kan se ruinerna af den romerske, sjalssjuke tyrannens palats. Och rundt omkring tycktes hafvets horisont hoja sig i takt med OSS. Husen blefvo allt glesare, vinplanteringarna bredde vidare sina terrasser, murarna, som innestangde vagen, blefvo lagre och forsvunno stundom alldeles, lamnande utsikten fri. Vi motte nagra kvinnor, som halsade bekant och med ett menande leende pa min van amerikanaren. Sa snart de kommit forbi oss, horde jag dem skratta och ifrigt prata sins emellan. Han sag en smula besvarad ut, da ban mStte min fragande blick.
Ungefar pa klippans halfva hojd lag en liten landtgard med af alder morknade murar. Da vi nalkades den, syntes ansikten i de sma, morka fonsteroppningarna, de forsvunno igen, men just da vi gingo forbi kom en liten flicka ut pa balkongen framfor ett af fonstren, en svart-
Källa: Internet Archive ·