Sida 104
96
EN VINTER I SODERN.
»Ja, det ar en forbaskadt dum historia, alltsamman.* Han var tyst en stiind, slog sa an en skamtande ton och fortsatte:
»Ni kan for resten garna fa hora historien, den kan satta er in en smula i forhallandena har — och tjana er till en varning. » Och sa berattade han foljande: Under den forsta tiden af sin vistelse pa on, hade han en dag, i sallskap med en kamrat och landsman, gatt samma promenad som vi nu i dag, upp till Tiberii klippa. Pa vagen hade de hunnit upp en aldre man, med hvilken de slagit sig i samsprak. Bekantskapen var snart gjord, och da de kommo fram till Pietros hus, fragade han cm de inte ville stiga in och dricka ett glas vin. Inbjudningen gjordes sa hjartligt och okonstladt, att de utan tvekan antogo den. Bekantskapen med den ofriga familjen motte icke storre svarigheter an den med dess ofverhufvud, och de tillbragte i den lilla landtglrden ett par timmar vid ett godt glas landtvin, omgifna af hela familjekretsen, gamla och unga, stora och sma; en son och en dotter hade emigrerat till Amerika, och nu var man nyfiken pa att fa hora talas om forhallandena i den tjarran vastern, hvarifran brefven kommo tamligen sparsamma och kortfattade. Och da de slutligen skildes It var det som gamla goda vanner och bekanta.
Nigra dagar darefter fornyade de besoket och mottogos med samma hjartlighet. Och
Källa: Internet Archive ·