Sida 106
''¥^
98
JiAT VINTER I SODERN.
pa att prata mycket om bans besok hos henne, och att hennes rykte kunde lida daraf. Det var nu tid for henne att tanka pa att bli gift och — allt nog, hon lat honom sa tydligt som mojhgt forsta, att ban komprometterat henne.
Han svarade naturhgtvis, att han var mycket ledsen, om sa vore fallet, sa mycket mera som det skett honom fuUkomhgt ovetande och mot bans vilja. Han villa pa intet satt draga nagot obehag ofver dem, som visat sig sa vanliga mot honom, och han skuUe darfor, sa ondt det an gjorde honom, alldeles u[)phora med sina besok. Rosita, sa var kusinens namn, forefoll icke riktigt nojd med denna utgang af sin mission, tycktes hafva nagot mera pa hjartat, men kunde icke komma ut med det, och sa skildes de med omsesidigt beklagande af att skvallret skulle behofva stora det goda forhallandet.
Han hade hallit ord och darefter — det var nu ett par manader sedan — icke fornyat sina besok hos Pietro's, ja, till och med alldeles undvikit hela Tiberii klippa. Han hade forst trott,- att Rosita med afsikt ofverdrifvit hela saken, men sedan nu hans ogon blifvit oppnade, fann han sig i sjalfva verket inom en ganska vid krets rundt Pietros landtgard, omfattande icke blott hela Tiberii klippa utan afven staden och en god del af Marinan, dar han bodde, vara foremal for en uppmarksamhet, som han forut icke gifvit akt pa eller tydt pa annat satt.
Källa: Internet Archive ·