Sida 108
lOO
EN VINTEK I SODERN.
och svaren om valbefinnandet voro undanstokade, ville gumman ovillkorligen bjuda pa vin. Vi vijgrade i det langsta, men maste slutligen gifva med OSS, och begafvo oss sa alia fyra till en liten kallare, insprangd i berget under sjalfva luinerna och tydligen horande samman med dem. Dar lago ett par stora vinfat, och nigra buteljer stodo uppradade efter vaggarna. Rosita letade fram tre glas af tamligen tvifvelaktig renhet, drog upp en butelj och skankte i. Under tiden forde gumman ordet med lifliga gester. »Det var mycket godt vin, af Irets skord, Rosita hade sjalf pressat det, med sina egna hander.* Sa skalades det, forst med Rosita : a vostra salute, per centi anni i sa med gumman, som var annu frikostigare : a vostra salute, per mille annil
Gumman var liten och torr, med ett ansikte,
alldeles genomkorsadt af rynkor. Litet haxaktig
sag hon ut som flertalet italienska gummor, men
ansiktet hade nog varit vackert i unga dar, ogonen
voro annu pigga och lifliga, och munnen log ett
standigt loje. Rosita var val bortat trettiotalet,
hade nagot mycket behagligt, val uppfostradt,'
nastan fint i hela sitt vasende, men ansiktet
var blekt och tidigt aldradt. Hon sag icke stark
ut och klagade ofver att hennas brost hade
varit klent hela denna vinter. Det var in-
fluensan, som icke ens hade lamnat Capri obe-
rordt. Jag fick sedan hora, att Rosita hade haft
en karlekssorg, efter hvilken hon aldrig fullt
repat sig. Hon hade varit forlofvad med en af
Källa: Internet Archive ·