Sida 109
CAPRI. loi
de formognare unge mannen pa on, brollopet var redan utsatt, men ett par dagar innan det skulle aga rum, blef fastmannen borta pa hafvet.
Gumman h5ll fortfarande samtalet vid makt. »Hvarfor sig man aldrig till den amerikanska signoren mera har uppe?»
»Ja, det visste nog Rosita. »
Rosita log ett matt leende och svarade att Pasqualina icke mera var sig lik. Man skulle nastan kunna tro, att hon gick och sorjde nagonting, flickan.
Och gumman vande sig till mig och skakade pa hufvudet och sade med en betecknande atbord mot min foljeslagare:
sTesta dura! Testa dura!*»
»Na, madde man inte bra har pa Capri ?»
»Jo, det gjorde man visst det. »
»Och billigt var det att lefva, och vackert var det hela aret om, och vinet var godt, och en och annan vacker flicka fanns det val ocksa.»
»Ja, det kunde inte bestridas. »
»Na, hvarfor skulle inte da den amerikanska signoren pa allvar sla sig ned har pa Capri, dar han trifdes si bra. Hon mindes, da han kom, da var han blek och mager, men se nu bara pa honom, nu var han fet och stark och brun och sag ut som en riktig capreser. Hvarfor skulle han inte stanna for alltid da?»
»Nej, han kunde tyvarr inte.»
* Ordagrant: Hard skalle!
Källa: Internet Archive ·