Sida 111
CAPKI.
tio ar sedan Rosita varit nere vid Marinan, och gumman mindes icke ens nar hon senast var dar — det var nog en tjugu, trettio ar sedan. Hela deras lif forflot har uppe pa Tiberii klippa.
Och dock ar det icke mera an en timmes vag mellan Marinan och hojden, dar vi sutto. men for att man skall kunna forsta delta bor man veta, att invanarna pa Capri kunna delas i tre, sins emellan skarpt begransade samhallen: fiskarbefolkningen nere vid Marinan, invanarna i staden Capri och dess omnejd, och sluthgen de i Anacapri, som ligger pa sluttningen af Monte Solaro, som reser sig hogre upp pa motsatt sida mot Tiberii klippa. Dessa trenne samhallen missakta hvarandra omsesidigt, urn gas nastan icke alls sins emellan och aro icke alls befryndade genom giftermal och slaktskap.
Emellertid blef det tid att bryta upp. Vi skildes at nied handslag och omsesidiga forsakringar om belatenhet och vanskap.
»Vi kommo val snart tillbaka?»
»Ja, hvem visste det, snart skulle vi kanske resa. »
»A, hvarfor skulle man resa fran Capri, dar man hade det sa bra? — Den amerikanska signoren komme nog tillbaka igen och halsade pa Pasqualina ? »
Han skakade skrattande pa hufvudet, och vi skildes at.
Källa: Internet Archive ·