Sida 134
Capri mars 1892.
ag har visst forut en eller ett par ganger varit inne pa kapitlet om dansen i Italien, men jag hoppas, att mina fdrra synder ma vara glomda och forlatna, da jag annu en gang vill upptaga amnet till behandling, denna gang — jag vill atminstone formoda det — till slutbehandling. Det ar nu verkligen sa, att dansen, dar man annu finner den i sin nationella eller lokala egendomlighet, ar ett af de mest slaende uttrycken for folkets lynne, for dess fadernearfda vanor, dess af landets natur beroende lifsvillkor, dess satt att alska, gladjas och arbeta. Bergsbons dans ar en annan an slattbons, sjomannens en annan an akerbrukarens, och om man jamfor t. ex. en svensk dalpolska med en italiensk tarantella, har man in mice alia skiljaktigheterna mellan de bada folkens karakter. Vid fiolens toner eller tamburinens valkanda taktslag sattes blodet i svalining, rasegendomligheterna Iter-
Källa: Internet Archive ·