Tillbaka Read Runeberg

En vinter i södern, reseminnen

Originalsida 144
Originalsida 144
Originalsida 144
Originalsida 145
144–145

Sida 144

136

EN VINTER I SODERN.

rorande sig i en varld af under, myter och le-

gender med barnets sakerhet, af sin friska, naiva

uppfattning af den verkliga varld, i hvars midt

de lefde, af sin famlande, an hanforda, an grubb-

lande strafvan emot nya ideal, nya konstformer

och nya uttrycksmedel. Det ar ett helt slakte

af helgon, profeter, munkar och nunnor, anglar

och djaflar, som bhcka oss till motes fran de

svarlnade murarna, lefvande sitt lif med blicken

extatiskt riktad mot ett annat, med handerna

knappta i barnslig andakt, eller vridande sig

under marternas kval. Det ar en egendomlig

forening af verklighet och fantasi i alia dessa

bilder; den tiden gick legenden lefvande omkring

bland manniskorna, och gransen mellan saga

och historia var utplanad; darfor verkar extasen

aldrig osann, andakten aldrig uppskrufvad, alia

dessa myter aro berattade sa enkelt, som man

berattar nagot upplefvadt, dessa helgon skildrade

sa fortroligt, att vi tycka oss kanna dem, och

da midt i den diktade varlden en liten, pa bar

garning gripen detalj ur hvardagligheten lyser

fram, ett humoristiskt loje skimrar igenom tros-

hanforelsen, verkar det aldrig storande, endast

lefvandegorande.

Detsamma ar fallet da legenderna berattas i ord. Da S. Antonio var i Rimini, gick han en dag, da kattarne icke velat lyssna till hans predikan, ned till hafsstranden och ropade; Horen Guds ord, I fiskar fran hafvet och floden, eftersom de olyckliga kattarna icke vilja hora det!

Källa: Internet Archive ·