Sida 159
L UCCA.
15'
nastan dubbelt sa langt, tillokadt med de nyanlanda smarre processionerna och med en skara praster; allra sist gick en jildre prelat med ett fult, franstotande " ansikte, barande ett krucifix i sina iipplyftade hander och mumlande boner med halfhog rost. En del af askadarhopen foljde taget at, men de fiesta stannade kvar pa torget, promenerande af och an, pratande och skrattande. Efter bortat en halftimme kom taget ater tillbaka fran ett annat hall. Da hade morkret fallit pa; pa afstand sag man endast de gula lagorna, i tvenne langa led ringlande sig fram efter gatans krokar, och da de kommo narmare, de svarta, spoklika gestalterna som buro dem ; det var en pa samma gang praktfuU och hemskt fantastisk anblick. Men det fanns afven sma glada punkter i taflan ; en och annan smatting, som, i sina vanliga klader, krupit in i processionen och gick dar vid sin spoklika pappas hand, stolt barande ett litet vaxljus i sina knubbiga fingrar. Och for sista gangen forsvann taget sa in i kyrkan. Men annu lange strommade befolkningen af och an pa de smala gatorna. Hela Lucca var tydhgen pa benen. Och sedan en eller annan halftimme forgatt, sag jag atskiUiga smattingar ledas hem vid sin mammas hand, med ogonlocken tyngda af somn och benen snubblande af trotthet. Och jag tyckte mig igenkanna ett par af de ansikten jag sett dar inne i kyrkan, leende ett sorglost loje under den svarta kapuschongen.
Källa: Internet Archive ·