Sida 158
|| !ii|
150
EN VINTER I SODERN.
omgaf den som med en gloria, och sangen Ijod stundom entonigt klagande. Men jag kande en stark frestelse att ga fram och rycka bort kapuschongerna fran alia dessa spada ansikten och blotta alia dessa sorglosa leenden for solen ; liksom den sande sina varma varloften i Ijus och dagrar, skulle det barnsliga lojet med obetackt ansikte ga i spetsen for sorgetaget. Men jag fick n5ja mig med att folja taget at fran kyrka till kyrka, for att nagon gang lyckas uppfanga en skymt af en blossande kind eller en halfoppen mun, blottad i smyg.
I skymningen kommo vi andtligen fram till S. Frediano, den aldsta af stadens kyrkor, forskrifvande sig anda fran det sjunde arhundradet. Har drojde taget langre inne i kyrkan, medan jag stannade pa torget utanfor, dar nu stadens befolkning trangdes i skadelysten vantan. Fran alia fdnster hangde roda skynken, och ofvanfor skynkena syntes nyfikna ansikten, skadande ned pa torget. Sa kom militarmusiken och stallde upp sig strax utanfor kyrkdorrarna, nya processioner af stadens borgare, kladda i roda eller hvita kapor, men med obetackta ansikten, gingo in i kyrkan, allt tydde pa att sjalfva hufvudceremonien nu forested. Sa slogo trumslagarne nigra korta hvirflar, och vid deras Ijud kom det langa taget ater ut ur kyrkan, nu med brinnande vaxljus i handerna. Genom folkmassan, som oppnade sig, gick det tvars ofver torget och forsvann in pa en liten tvargata. Det var nu
Källa: Internet Archive ·